Hur var man otrogen innan internet, smartphones och... wordfeud?

Jag hittade en tråd på Familjeliv om en tjej som var upprörd (med all rätta) eftersom hennes man hade en affär med en kollega. Hon hade upptäckt att de höll allt prat om när de skulle träffas och vad de skulle göra på wordfeudchatten. WORDFEUDCHATTEN?!

Det måste ha varit så himla mycket svårare att komma undan med otrohet förr? Vad gjorde man på 80-talet om man ville smyga med en liten romans? Skickade hemliga fax, tillgängliga för alla som råkade gå förbi? Eller innan dess då? Jättelångt tillbaka. När gemene man inte hade en telefon hemma? Skickade man hemliga små brev då? Borde inte de ha hittats rätt lätt av frugan? Eller vänta nu, män har väl i princip alltid fått vara otrogna? Och om skilsmässa ändå inte är tillåtet, varför ska man då smyga med att man har någon på sidan av?

Men kvinnor då? De måste ju ha försökt dölja sina crushes på grannen som ser precis ut som sir Lancelot, bara lite snyggare. Hade de specifika brevduvor som var tränade för att smyga in genom en fönstersmyg och vänta på henne tills hon tog sitt kvällsbad i lugn och ro?

Fatta vad begränsande det måste ha varit. Idag ba: wordfeudchatten! Snart lär vi läsa om folk som skriver snusk till varandra på Rumble också. Bakom ryggen på sina partners så klart.

Å andra sidan kunde man ju alltid elda upp breven, döda brevduvan och skylla på grannen när man lånat hens telefon för snuskiga samtal. Idag loggas ju precis allting man gör på något sätt. Skulle inte förvåna mig ifall enfrågepartiet "Trohetspartiet" dyker upp snart, med den enda frågan att driva igenom att man som gifta har total tillgång till varandras all historik på telefoner, mailadresser och datorer.

Och så kommer de självklart förbjuda chatfunktioner på spel. Wordfeudchatten, herregud.