- Hejdå!
- Får jag en puss då?
- Titta dä! Bilen!
- Mm... får jag en puss innan jag går?
- Ha ha, muuu!
- Ja, det är en ko. En puss?
- Hejdå!
- Hejdå älskling, får jag en hejdåpuss?
- ...
- En liten puss?
- HEJDÅ!
- Ingen puss?
*puss*
- Hejdå älskling!
- Hejdå mamma!
Det är ju jättekul att hon älskar förskolan. Skolar man in ett barn runt 1.5 år är det liksom inte helt givet, separationsfas and all. Men hon älskar det. Ställer upp skorna, springer in mot avdelningen och bara SKITER I SIN MAMMA!
Ja. Det är att föredra en miljon gånger över att behöva lämna ett barn som gråter. Jag har gjort det också och vet hur hemskt det är.
Men att behöva be på mina bara knän för en ynka hejdåpuss? Ovärdigt. Särskilt eftersom syskonen får det utan att behöva fråga.
Jag tycker det är alldeles för få trådar på Familjeliv om detta problem känner jag.
1 kommentar:
Jag får en kram ibland. Oftast möts jag dock av svaret: "Nej! De är faktiskt slut!"
För det mesta, men långt ifrån alltid, kan hon gå med på att vinka i fönstret.
Smulor. Smulor, I say!
Skicka en kommentar