Shoppingångest!

Jag fick någon slags rabattcheck på Ellos, så jag tänkte att jag skulle se ifall vi kanske kunde köpa några vinterkläder som inte är a) begagnade b) av ett billigt märke eller c) både och. Inte för att jag kanske förutsätter att dyrt är bra, men tja. När det gäller vinterkläder är det oftast så.

I alla fall lyckades jag få till en sån där Reimatecoverall till Majken och ett par svinvarma (hoppas jag!) kängor till Noa och, well, en halsduk till Emmy, för mindre än vad overallen kostade från början. Och det är säkert en jättebra deal som jag ska vara nöjd med, men jag får panik. Det är så jävla svindyrt med nya vinterkläder att jag blir dumsnål och köper sämre saker som inte går att sälja sen. Som går sönder efter halva vintern. Jag har år efter år efter år förbannat vår dumsnålhet och att vi alltid tänker att det blir billigare så när det ju inte BLIR det.

Men ändå kände jag mig kallsvettig när jag klickade iväg beställningen. Fast vi kan skicka tillbaka den om vi vill. Fast jag kan avbeställa till och med om det vore så.

Jag önskar att jag hade ett mer avslappnat förhållande till pengar. Det har jag inte. Jag har ett väldigt stört förhållande till pengar. Jag har inga problem med att lägga pengar på resor eller upplevelser, men så fort det handlar om saker slår det slint. Känns jätteläskigt. Jag är 28 år och har aldrig köpt ett plagg för mer än 500 kronor till mig själv. Det är rätt stört. Eller vettigt, om man ser det så - men i kontexten blir det rätt stört.

Så nu låtsas jag vara som alla andra som inte får ångest över att köpa vettiga vinterkläder till barnen.

*ler vuxen människa*