What a difference a, okej några, day makes. Häromdagen ba: I'm on top of the world. Idag känner jag mer att världen rätt tydligt bestämt sig att pissa på mig.
Nej, det är inga stora grejer. Det är småsaker som envis huvudvärk och förlamande mensvärk som vägrar gå över. Barn som vägrar lyssna. En jätteliten goseunge (alltså Majken) som på länsmuseet råkade välta en 2.5 meter hög träpanel över sig själv med en hel del blåmärken och mycket skrik till följd. Fy katten vad rädd jag blev, och arg över att den var så dåligt fastsatt, och skämdes för att jag inte hade hunnit stoppa henne innan hon råkade välta den. (Alltså jag fattar inte HUR de tänkt med dessa, det var alltså en stor träskiva som var limmad i en annan träskiva i botten och fäst med lite tråd i en krok i taket? Galet ostabilt.)
Fast hon fick ett pussel som plåster på såren och ett äkta plåster på sitt värsta blåmärke och sen kämpade vi oss igenom besöket ändå trots mina bultande äggstockar och post-trauma-svettningar och sen skulle vi handla och då ville Majken ha en glass vilket hon inte fick vilket ledde till ett illvrål vilket ledde till att en tant i kön höll för öronen och blängde på Majken vilket ledde till att jag rätt halvhögt sa typ "ja, kärringjävel, barn skriker ibland" för ungefär SÅ trött var jag vid det laget. Tror inte hon hörde ändå. Trist.
Och nu kan jag inte boka min och Emmys Greklandsresa heller. Det går inte för jag är inkompetent. Och jag mår illa och det enda jag kan komma på till middag är "eh... nåt med pommes" (nu blir det fetaostfylld kycklingfilé) och jag hittade inte de strumpbyxor jag ville köpa.
Imorgon ska jag bli full. Tack och lov, sommarlov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar