...gjorde mig skitalivrädd. Jag drömde att jag körde bil i regn och i mörkret och att jag hade jättedålig sikt och till sist slirade över vägbanan och mötte en lastbil. Jag hann tänka "nu dör jag" och sen blev allt svart.
Man ska väl inte kunna dö i sina egna drömmar? Jag fick sån ångest. Går i och för sig inte att mäta med för några veckor sen när jag drömde att Emmy ramlade ner från vår balkong och dog. Får sån ångest av såna här verkliga drömmar. Det är ju som att uppleva det på riktigt, bara att man har turen att vakna från det sen.
När jag trodde att jag var döende i en bil på en regnig väg så var jag mest ledsen för barnen. Nu får jag inte se dem växa upp och de måste klara sig utan en mamma. Fy vad vidrigt. Och sen dog jag.
Nej herregud, nu måste jag tänka på något roligare innan jag fastnar i grubblerier om döden hela kvällen. Är i alla fall tacksam över att slippa köra bil särskilt mycket framöver. Alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar