Länge, länge levde jag under uppfattningen att jag och min syster var väldigt söta som barn. Visst, jag blev svinful nån gång i mellanstadiet och ett gäng år framöver, men innan dess var jag minsann söt som fan. För det hade ju mamma sagt, gång på gång.
Sen när jag blev vuxen, fick lite mer perspektiv och typ erfarenhet och såg bilder på oss som barn föll detta korthus som om jag hade satt mig på det.
Vi var inte alls exceptionellt söta. Vi såg ut som vilka ungar som helst.
Detta.
:( :( :( :(
1 kommentar:
Men i din mammas ögon var ni säkert exceptionellt söta :-D
Skicka en kommentar