söndag 17 oktober 2010

Insert lämplig rubrik här.

Såhär i vecka 20 är det rätt skönt att vara gravid. Visst, lite foglossning som ställer till det, men det är ändå helt ok. Man har en mage som ser gravid ut, inte bara fet. Men fortfarande så är man mer kropp än mage. Bebisen sparkar och har sig så att det känns, men utan att sparka sönder urinblåsan eller ett revben. Man kan röra sig, ha någorlunda snygga kläder, vara normal. Inte en stor mage med tillhörande kropp. Slappt, skönt, helt ok.

(Jag har sett att man ska titta ner såhär när man tar bilder på sin gravida kropp. Lite som "åhå, var det en bebismage där?!" I mitt fall handlar det mer om att undvika en bild på ett gravidfinnigt ansikte. Alla har vi våra skäl att göra konstiga poser på kort.)

Det är fascinerande att de här veckorna som det är sådär myspys att vara gravid är ungefär 10 veckor av 40. Innan dess är det illamående, oro, en makalös trötthet. Och sen så är det åkommor av alla de slag. Vi behöver inte räkna upp dem nu, jag kommer avhandla dem i senare inlägg ju längre tiden går. Det kan ni lita på.

På torsdag är det ultraljud. Då ska vi ta reda på ifall det är en kille eller en tjej, så att vi sen kan åka till Ullared och köpa lämpliga små plagg i blått eller rosa. Eller näe, det ska vi ju inte alls göra. Något av det. En fördel med att ha en av varje innan är annars att vi slipper kommentarer som "nu vore det väl kul med en...". Enligt samhället har vi ju redan jackpot. Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara att ha 1, 2, 3,4 av samma kön och sen vänta ett barn till. Vilken press. Vilka antaganden det måste kommas med. I alla fall om man har pojkar, för det vet vi ju alla att i Sverige är flickor hårdvaluta. En flicka per familj, annars är det något knas. I alla fall om man ska tro mammorna på Familjeliv. Och det vill man ju.

Typ.

8 kommentarer:

Familjen skogstokig sa...

Ja, hur ska man annars klara att vara ensam utan Ykromosomer i familjen??? Galet, det där, med könshetsen. . det blir en trea för oss, nån gång i en avlägsen framtid, så bävar jag för alla "oj vad kul om det blir en tjej" bara för att jag råkar ha två killar. Den enda lilla gnagande oro jag kan ha är att jag kanske aldrig får bli mormor! Alla jag känner har närmare relation till sin mormor än farmor. Och att inte få vara nära till mina barnbarn skulle nog ta kål på mig (säger jag sådär 25 år i förväg)

presens sa...

Äh, kläder kan du fixa sen. Anledningen till att du ska ta reda på könet är för att du ska kunna köpa rätt färg på vagnen och kunna inreda barnrummet rätt. Och för att veta om du ska kalla magen "lilla sessan" eller "prinsen". Sådeså.

Sofie sa...

Vad fin du är med magen. Längtar tills jag också är så långt gången att jag åtminstone kan berätta för folk, men dit är det ett bra tag.

Kön är ju verkligen skitsamma. Vi planerar inte att uppfostra vårt barn utifrån vad det har mellan benen, utan efter dess behov och intressen. Givetvis kommer han/hon säkert att bli "indoktrinerad" av samhället så som vi alla blir, mer eller mindre. Men man kan ju åtminstone försöka att ge barnet möjligheter att få välja mer än bara det traditionella.

Anonym sa...

Det är väldigt märkligt att man verkligen förväntas önska sig barn av ett specifikt kön. Vi har en av varje och redan på förlossningen med andra barnet fick vi höra av personalen -Bra jobbat, ja då var ni färdiga nu osv. Samma sak från BVC-sköterskan, som jag i allt annat tycker är en vettig människa. Om vi skaffar ett tredje barn eller inte beror väl inte på vilket kön de två barn vi redan har, har. Mycket märkligt.

Veronica sa...

Fin du är. Vad är det för snygg tröja du har på dig?

Ellen sa...

Veronica - från HM. Fanns i flera varianter! :-)

Jennie sa...

Vackra du, Ellen :)!

Ellen sa...

Det är ju så sjukt att man ska förväntas VILJA ha ett visst kön. Noa vill väl visserligen ha en lillebror, men det är mest för att det har han ingen. En lillasyster har han ju redan. Men som förälder? Nej, vi blir ju glada för vilket som. Bara det inte blir en flagga, som ungarna ibland påstår att det är.