Jag sökte ett jobb* förra veckan, och då var det någon grej på arbetsförmedlingen där man kunde lämna in ansökan personligt? Eftersom jag har en sån bedazzling personlighet lät jag ju inte detta tillfälle försvinna, så jag knatade glatt dit.
Efter att arbetsgivarna hade presenterat sig fick man köa till den arbetsgivare man var intresserad av. Framför mig stod den typiska Killen Med Portfölj som man kan återfinna på varje utbildning.
En Kille Med Portfölj har inte alltid portfölj. Ibland har han sina grejer i en plastpåse, ibland i en ryggsäck, ibland har han skaffat en ipad och har inga papper alls. Ofta, väldigt ofta, har han hästsvans. Väldigt väldigt sällan (typ aldrig) är han välklädd. Ibland är Kille Med Portfölj en tjej. Nej. Nej, det är han aldrig. För det är bara och enbart män, killar, gubbar, dudes som beter sig såhär. De som sitter långt fram i föreläsningssalen och avbryter föreläsaren med sina OH SÅ VIKTIGA reflektioner eller idéer eller frågor eller ifrågasättanden. De som levererar självklarhet på självklarhet med en min av oändlig upplysthet. De som egentligen är rätt korkade men som lägger all sin fritid på att plugga istället för att umgås med vänner. De som är utanför i lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet och tycker att allt är "ren otur" och inget har med deras personlighet att göra.
Precis en sån kille stod framför mig i kön. Och presenterade sig för arbetsgivaren som det självklara valet. Hade han erfarenhet? Nja, han hade ju praktiserat... och pluggat! MEN! Förtrösta icke! Har man inte de nödvändiga kriterierna för tjänsten så kan man ju alltid vinna över arbetsgivaren med plattityder, och all heder till Killen Med Portfölj, för han försökte verkligen:
- Har ni tänkt på att ni borde finnas på sociala medier? Det är ju jätteviktigt att vara aktiv på till exempel facebook. Jag har tänkt på det lite; man skulle ju kunna starta en facebookgrupp där era besökare kan diskutera viktiga frågor med varandra, väldigt interaktivt? Vad tycker du om det?
- När tror ni att ni kommer vara klara med att läsa ansökningarna? Okej, strax efter jul? Ska jag ringa om någon vecka då och höra hur det går för er? Stämma av lite?
- Jag kanske kan svänga förbi och hälsa på kontoret och se hur ni har det? Hur brukar det se ut, är ni där varje dag? Kan jag komma förbi? Det vore ju trevligt! Jag kan ju komma förbi någon gång strax efter jul och se hur det går för er med ansökningarna, så kan ni få träffa mig lite mer.
Man ba DUDE, HÅLL KÄFTEN! Poängen här är att du ska lämna fram din ansökan, presentera dig ytterst kort och sen GÅ DIN VÄG. Om du inte har erfarenheten som krävs - och nej det har du inte eftersom du är helt färsk från universitetet - blir det inte bättre av att du står här och svänger på din hästsvans och bjuder in dig själv på en kopp kaffe.
Eller vänta nu. Jo, det blir det ju faktiskt. Jag vet inte hur många gånger jag sett totalt inkompetenta människor sitta på en tjänst och insett att de faktiskt kommit dit för att de är Killar Med Portföljer. För att de tar sig själva på sånt oändligt stort allvar att folk går på det. Och jag blir så himla himla trött.
Jag tycker faktiskt inte att vi kanske behöver peppa unga tjejer till att ta för sig på samma sätt som många unga killar gör. Snarare tvärtom: hörrni män, sluta tuta i ert eget horn så förbannat mycket när ni inte har något att backa upp det med. Jag tycker att vi snarare kan säga till dessa inkompetenta unga män att klippa håret, skaffa en normal väska, uppfatta vanliga sociala koder, lär dig saker innan du säger att du kan dem och sitt ner och håll käften när föreläsaren pratar.
Det var allt för mig.
*( Jobb? Jag som har eget företag? Jo, men det är rätt segt att vara frilansare. Dyker det upp roliga jobb söker jag dem. Inte svårare än så.)
2 kommentarer:
amen wörd. som den nya snubben på mitt jobb som fått tjänsten då han enligt egen utsago var så bra på it. herregud vad han gjorde bort mig o min arbetsplats på ett möte han satt med på där han strösslade självklarheter omkring sig som bara vittnade om hans okunskap. jag tyckte bara han skulle hålla käften och vara ödmjuk tills han pejlat läget lite liksom.
Istället för att peppa unga tjejer att göra likadant behöver vi få upp ögonen på rekryterarna, tror jag. Men hur gör man det?
Skicka en kommentar