Jag har ju en enorm åldersångest kring att jag fyller 30 i vår. Och det får man inte ha förstår ni, för 30 är ju sååå ungt och jag har ju hunnit med sååå mycket och det är bara larvigt om man krisar när man hunnit med allt redan och om man tror att man ska bli fulare efter 30 så är man ju knappast snygg från början och det är bara poserande och det är helt enkelt patetiskt att tycka att det är jobbigt att fylla 30. Har jag fått veta.
Så här kommer ett försök till att förklara varför jag har sån ålderskris utifrån en företeelse vi alla känner till: helgen!
Fredagskvällen är bäst tycker jag. Hela fredagen är bra, men i början så jobbar man och kan inte styra riktigt själv, men sen slutar arbetsdagen och ju längre kvällen går desto trevligare är det. Man har hela helgen framför sig. Man har inga måsten, det finns fortfarande gott om tid. Det finns inga krav. Man kan festa natten lång eller köpa sig fattig på delikatesser eller gå på bio eller vad som helst. Fredagskvällen är helgens höjdpunkt och nu är min fredagskväll snart slut.
Om jag lever tills jag blir 90 (peppar peppar) så har jag levt en tredjedel nu. Fredagen övergår till lördag, och det här är den springande punkten: jag fattar ju också att lördagen är jättehärlig och underbar och ledig och man kan fylla den med vad man vill, men dagen efter är det ändå söndag och sen så är det slut! Jag kan inte påverka det.
Lördagen har ändå ett visst mått av "vi borde nog" i sig. Man kanske måste städa eller ta med barnen till bibblan eller köpa nya vinterskor eller bjuda över de där kompisarna. Trevliga grejer och mysigt och bra, men man är inte lika fri och förväntansfull som på fredagen. Man vet att söndagen närmar sig. Väljer man att gå ut och festa ordentligt på en lördag så är man bakis halva söndagen sen, det ligger i bakhuvudet. Och då har halva söndagen gått bort och sen så är det slut. FÖR ALLTID!
Det handlar inte om att jag inte kan njuta av min lördag eller att jag tycker att söndagar är hemska, så är det inte. Jag älskar lördagar också. Jag älskar lördagar nästan lika mycket som fredagskvällar, med en skillnad: det är snart över. Man måste tänka till lite. Passa på att hinna med. Vara lite vuxen. Inte slösa bort en timme på att göra ingenting, för helgen (livet) är kort och tar man inte varje tillfälle i akt så kommer det inte tillbaka sen. Det stressar mig. Och jag har inte ens något jag måste hinna med, jag vet ju det. Jag kan teoretiskt sett ägna min lördag åt att pilla naveln eftersom jag var så jävla effektiv där på fredagseftermiddagen, men det spelar ingen roll. Söndagen väntar ändå runt hörnet och SEN ÄR DET SLUT! Sen är det måndag igen och död.
Nu går mitt liv in i lördagsfasen och jag vet att där finns det sovmorgnar och lördagsgodis och såna saker som fredagen inte hade och jag är övertygad om att det kommer vara awesome. Kanske bättre än fredagen till och med. Men den där förvissningen om att allt ligger framför mig, att jag har all tid i världen, den hör fredagen till. Och det är jag inte nöjd med, helt enkelt.
10 kommentarer:
Det är ju en jättebra beskrivning! Ålderskris handlar, för mig, inte om att jag vill vara yngre än jag är, utan att det helt enkelt är mindre tid kvar (dödsångest, ja). Själv fyllde jag 33 1/3 år igår (varför jag bemödade mig med att räkna ut när jag var en tredjedel till 100 år vet jag inte, inte firade jag direkt heller...).
Men du, du är jätterolig.
Alltså. Let's say the obvious. Det kommer en NY vecka efter söndag.
Livet består av veckor, veckor består av livet.
Fast så är det ju inte Tudorienne. Om helgen symboliserar hela min livsperiod så tar den ju faktiskt slut sen. Jag har levt en tredjedel av mitt liv om jag blir 90 år, det är ju så det är.
Ja men sen får du ett nytt liv!
Jag vet, det är klen tröst för de flesta, man är ju rätt inne i det liv man håller på med nu...
Men åh. Ja. Så är det ju. Precis så!
Jag har också massa tidsångest. Försöker tänka att det finns oceaner kvar. Men då får jag ångest för vad jag ska fylla oceanerna med. Gör jag något vettigt? Varför finns jag? Osv.
Hmm, om du är på fredagkvällen så är jag på lördag förmiddag. Snart halvvägs genom helgen. Lördag vid 11, och det känns som jag haft en på tok för lång sovmorron utan att ens kunna sova bra. Eller, hela familjen har haft sovmorron utom jag som inte kunde sova o därför gick upp vid sju. Men nu har jag suttit fyra timmar och slösurfat bort tiden. Jag borde ha gjort så jäkla mycket, men jag glömde visst bort det. Kollade några forum, läste några bloggar. Gick inte ens ner för att baka morronbröd. Totalt jävla bortslösad lördagsförmiddag o inte är det nån idé att planera nån lunch när ingen ens har ätit frukost än. Knappt halva dan som gått, men det känns ändå som att hela dagen är förstörd. O imorron är det söndag med ångest inför jobb. Men bra jävla gjort, kasta bort tiden bara! *bitch-slappar mig själv hårt*
Tudorienne - nu tror jag ju inte att vi får mer än ett liv, men även om det hade varit så spelar det ju ingen som helst roll? Jag kan ju vara inne på mitt fjortonde liv nu, det vet jag ju inte om. Alltså kommer det här livet, det jag vill ha kvar, vara borta. Ifall jag återföds - vilket jag inte kommer göra - kommer det ju ändå inte vara jag, med mina minnen och känslor och kropp, vilket innebär att det är helt irrelevant.
Eller du kanske inte menade så?
Ewe - ryck upp dig, pronto! ;)
Jo så menade jag. Jag tror att man fortfarande är ganska mycket sig själv, även i nästa liv.
Men men, det bygger ju hur som helst på att man tror på att nästa liv kan bli lika bra/kul/intressant och då kan man ju lika gärna tro det om lördag/söndag i detta liv.
Hur som helst, hoppas att lördagen blir så bra att du glömmer bort att det inte är fredag längre!
Ovanligt neggo sätt att se det på tycker jag... Jag fattar hur du tänker men vad faaan, när du är 47 så kommer du att vara EXAKT samma person inuti som du är nu, TRUST ME. Utan småbarn hemma. You are in for a TREAT. Möjligen behövs det lite mer rynkkräm.
Vilken härlig liknelse! Hälsningar från någon som börjat krisa eftersom det bara återstår 3 månader och 16 dagar tills fredag blir lördag.
Skicka en kommentar