Första ensamkvällen av fyra. Ett av barnen har insjuknat i feber. Så klart, så är det ju alltid. En vuxen åker bort = ett (eller fler) barn blir sjuka, det är ju sen gammalt.
Eller vad säger ni?
Skoja bara, vet att ni tydligen har lagt av med kommentarer. Trevlig överenskommelse det där. Bloggdöden är runt hörnet och vad man nu säger.
Jag vet inte, jag är mest sur för att jag inte har några serier att se. Eller rättare sagt, jag HAR serier att se men det är serier jag ser ihop med min man. Inte ensam. Mina ensamserier har inga nya avsnitt. Förstå mitt trauma här. Ensamkväll UTAN serier.
Jaha.
3 kommentarer:
Seriebrist här med, men råkade av en slump zappa in på första avsnittet av Ally McBeal. Nostalgi. Fortfarande himla bra.
Vi har just sett klart Breaking Bad, sista säsongerna var grymt bra om man orkar sig igenom den lite sega andra säsongen! Fast du kanske har sett redan?
Är också själv med barnen, inne på 6:e ensamkvällen fast de har ännu inte blivit sjuka thank god. Maken är dessutom i New York (på jobb visserligen) men vi andra är hyfsat avis. Det känns liksom inte rättvist att jag fick åka på kurs till Vingåker och han till NY ;-)
Ensamstående mamma (adopteterat så) - och ber en bön, tackar gudarna och skuttar tacksamt omkring.
Barnet sover på nätterna.
Barnet är sällan sjukt.
Men när det händer att man inte får sin sömn, skörheten som träder in. Hud och tålamod skört som papper.
Skicka en kommentar