Om analsex och föräldraskap.

Har ju läst att det där med analsex ska locka läsare, och det passar ju perfekt eftersom jag tänkte presentera En Text Om Föräldraskap. Jag vet, det är lite gjort. Men för att lätta upp stämningen tänkte jag åtminstone inte skriva om hur jag blivit feminist för att jag fått en dotter. Vill ju inte att ni ska spy heller. Däremot tänkte jag skriva lite om föräldraskapet som projekt. Ok, stay with me, tänker inte jämföra barn med accessoarer eller så, men ändå. Barn som projekt. Alternativ titel: ”för att?”.

Jag skulle ju önska lite att föräldraskapet var en naturlig del av livet för de som vill och kan få barn. Att man bildar familj för att man vill ha barn och så är kommer barnen och liksom är en del av livet. Inte större eller mindre än så. Men nja, det är inte riktigt där vi är idag.

För så många är föräldraskapet en roll man axlar. Man stiger in i ett föräldraskap, snarare än att man utökar sitt liv med några personer till. Helt plötsligt ska man följa ett gäng principer som man inte hade förut. Man ska anpassa livet efter någon eller några som kommer in i det. Livet blir ett efter och ett före. Jag säger inte att man kan rulla på precis som vanligt när man fått barn, vissa barn ställer till det så att man tror att någon har tagit upp en i håret och släppt ner en i en helt ny värld. Det är inte det. Men ibland tror jag att folk skulle behöva fråga sig ”för att?” när de börjar väva in sig i principer, regelverk och förhållningssätt, för annars är det så himla lätt att svepas med i föräldraskapet som idé snarare än som verklighet. Det jag far efter är väl att barn ska bli en del av livet snarare än en produkt av det.

Som det här med maten. Inget socker eller e-ämnen (!). Eller undvika tv. Eller ha utvecklande aktiviteter. Och så frågar man sig ”för att?” och kanske svarar ”för att det är nyttigt för barnen”. Ja, det är det. Om man hade haft som projekt att få fram en lyckad människa hade det varit jättebra. Om man med föräldraskap menar ”kuvös för perfekta människor” så är det självklart så att man ska undvika allt socker, drilla barnen i klassisk dans och enbart läsa kvalitetslitteratur. Det är ju så man gör, med projekt. Man ser till att lägga ner arbete och tid för att slutprodukten ska bli som man vill. Fast, det är ju det där lilla kruxet: barn är inte en produkt. De är människor, sina helt egna till och med. Och de är inte våra små projekt att ge bästa förutsättningar i ett vakuum. De ska vara en del i vår familj. I vårt liv. Och sedan växer de upp och får göra vad de vill med sina liv och då kan vi bli besvikna eller stolta eller glada eller arga men det är deras val. Inte vårt. Och det här är väl en väldigt långdragen och dåligt underbyggd slutsats, men jag tänker ändå att vi kanske accepterar deras olika val lite bättre om vi inte inbillar oss att målet med vårt föräldraskap är att producera en människa med perfekta förutsättningar. Om vi inser att det enda vi gör, eller bör göra, är att leva vårt liv tillsammans med våra barn. Våra liv. De liv vi vill ha. Så får barnen leva de liv de vill ha när de är vuxna.

Jag tror att livet blir enklare för de flesta om man slutar se barnen som något som vi ska valla genom livet så att de kommer ut som lyckliga, perfekta, friska vuxna som har alla förutsättningar i livet. Alltså jag förstår att det är frestande. Sjukt frestande. Man vill ju att de ska få allt, ha möjlighet att göra allt, uppleva allt. Men då har man också krånglat till en hel del under barnens uppväxt för att nå dit. Och så kanske de ändå fuckar upp det till slut. Som man ju gör när man är 19-20 och ska ta ansvar för hela sitt liv. Det spelar ingen roll om du har stått tillbaka med ditt liv under denna tid för att Ge Dem Allt. De kommer ändå fucka upp. Det är så vi gör. Så då kan man lika gärna slappna av lite på vägen dit och inse att om du inte är perfekt kommer dina barn antagligen inte bli perfekta heller. 

Eller så är du en sån där mammabloggare med blonda barn i vita kläder och howardsoffor och både du och dina barn är perfekta. Då kan du ju bara fortsätta vara perfekt. Så steker jag lite fiskpinnar så länge.