Miss me?

Nähä, här har man inte bloggat på nästan en vecka. Jag önskar att jag kunde säga att jag har varit upptagen med Superhemligt Projekt, Episkt Bokskrivande eller bara Rikt Fritidsliv men sanningen är bara den att jag jobbar ihjäl mig, hushållsarbetar ihjäl mig och resterande tid tillbringar jag i soffan med att blankt stirra framför mig samtidigt som en tv-serie jag knappt förstår rullar framför mig. Ungefär så.

Upplyftande va? Don't do kids, drugs.

Apropå kids och drugs var jag trots den generella utmattningen ute i helgen och hamnade av slump (missbedömning från min sida) på ett ställe där alla var 18-20 år gamla. Bondade med en tjej på toaletten som visade sig vara 19 år. 19! Jag har alltså ett BARN som är närmre henne i ålder än vad jag är? Sen försökte en 20-åring hångla upp mig och jag ba "du är 10 år äldre än min son, jag är 11 år äldre än dig, det kommer inte hända" och han var all "nä men åldern är bara en siffra".

Och det är ju sant.

Men han var ful.

Skojar bara. Eller alltså, han var ful. Och jobbig. Så sen gick vi hem, efter att ha armbågat oss igenom mängder av killar som "dansar skojigt" och tar upp massa plats. Gud vad man får slåss för sitt utrymme på dansgolvet? Bokstavligt talat? Och alla tjejer är svinsnygga och ser ut som guld och diamanter och så är det ändå fulla töntkillar som brölar och fuldansar som tar upp all plats? Och vad är grejen med att det inte finns ett enda jävla ställe i Örebro som har karaoke? Ibland vill man bara gå ut och vråla lungorna ur sig till en sorglig ballad liksom? Eller sjunga Spice Girls. Jag sjunger alltid Spice Girls.

Just ja! I Fredags var jag på Markus Krunegård på stadsfestivalen här i stan och så sjöng han "kicken, vart tog den vägen, kicken var är den, hela livet var ett disco..." och jag sa till min kompis att "hela livet är ett diskberg" och det tyckte vi var jättejätteroligt båda två. Eftersom vi båda två har flera barn. Sen twittrade jag det och ingen gillade. Nåja. Vi fnissade i alla fall.