Ja, någon av er önskade att jag skulle blogga om hur det var att flytta in till stan. Nu har det gått nästan två år och den initiala "omg varför gjorde vi inte det här tidigare"-reaktionen har lagt sig lite. Nu kan jag sakna vår trädgård (i teorin) och jag kan sakna lugnet på landet och att ha kohage utanför köksfönstret.
Men det råder inga, inga som helst, tvivel om att det var rätt beslut för oss att flytta in till stan. Nog för att jag saknar vissa delar med huset (jacuzzi, kamin, att öppna dörren och släppa ut barnen!), men det väger inte upp för alla fördelar vi har med att bo i stan.
Nu är detta värt att notera: vi har haft en galen tur. Vi bor i en etagesexa mitt i stan. Vi har skola, förskola och mitt jobb inom en knapp kilometers avstånd. Det är så galet lyxigt att ha allt såhär nära, det är absolut inte alla stadsbor förunnat. OCH vi har en sommarstuga en halvtimme bort där vi kan öppna dörren, med bad precis utanför och ängar och skog. Vi har väldigt bra förutsättningar.
Men med det sagt, här kommer några anledningar till att stadsflytten var bland det bästa vi gjort:
- Smidigheten. Oh my god så mycket allt underlättas när man inte måste skjutsa med bil överallt. När barnen kan ta sig till i alla fall några av sina aktiviteter själva. Saknas något till kvällsmaten eller frukosten så springer nån till affären. Barnen kan själva handla sitt lördagsgodis om de vill.
Exempel från i helgen: Båda de stora skulle på kalas, med en timmes mellanrum. Vi hade ingen present köpt till nåt av kalasen. Så de gick upp på stan och köpte sina presenter, Noa blev skjutsad till sitt kalas och Emmy gick med en kompis och Majken och jag drog på julmarknad. Hade vi bott kvar på landet hade det varit skjutsande och logistik hit och dit - det är det sällan nu.
- Spontaniteten. Mitt sociala liv har förbättrats med flera hundra procent. Nu kan jag cykla över till en kompis en kväll och ta ett glas vin om andan fyller på. Jag kan gå på bio om jag får feeling. En kvällspromenad? Varför inte? Med cykel och buss behöver jag aldrig planera som jag fick göra förut när en after work tarvade taxi eller att sova över hos mamma. Och herregud, att kunna lägga barnen och ha myskväll med dem och SEN gå ut och träffa kompisar? Galet bra.
- Tiden. Istället för att lägga tid på att skjutsa hit och dit och fixa och dona så bara gör vi. Jag menar, ofta kanske vi är inne och bråkar en hel helg, jag tänker inte låtsas som nåt annat, men vill vi göra något så är det inte hela logistikdelen inräknad. Vi bara gör. Vi kanske får för oss att gå och fika, och tio minuters promenad är vi på det café vi vill.
- Gemenskapen. Okej såhär: på landet finns lugnet och tystnaden. Ja. Och vidsträckta fält täckta av frost är inte att förringa. Det är vackrare på landet, det tycker jag också.
Men i stan. Åh, här ser man människor som lever sina liv. Det finns upplysta fönster där jag kan se hur folk pysslar i sina kök. Jag kan irritera mig på andras fula julpynt eller beundra några vackra gardiner. Ja men ni fattar, jag känner mig mer som en del av ett sammanhang i stan. Även om jag sitter inne och tittar på tv-serier en hel dag så rör det sig därute. Jag märker ju det, även om vi bor högst upp. Det finns liv omkring mig.
- Barnen. Ja men okej, barn älskar hagar och fält och landet. Det gör de. Men här i stan finns det fler barn att leka med. Det är bättre skolor och förskolor. Detta kan ju såklart vara en slump, men som uppväxt på landet med en undermålig skola skulle jag nog ändå vilja påstå att det är vanligare att skolor i stan är bättre. På grund av att föräldrarna inte är släkt med personalen, alla är inte Sverigedemokrater eller bara allmänt inskränkta. Och JA, herregud jag överdriver. Inte... Nä men folk är ju idioter rent generellt tycker jag, men i stan är man mer anonym. Folk är lite mer olika. Det finns mer umgänge att välja på och barnen kan ta sig till sina kompisar själva. De behöver inte skjutsas överallt så fort de vill leka med någon. Det är mycket värt.
Men ja, som sagt: vi har det lyxigt. Hade vi inte haft sommarstugan hade jag inte stått ut med att bo i en stad utan badmöjligheter. Det hade varit outhärdligt. Och det är klart att det finns nackdelar som att Majken inte kan gå ut på gården utan oss till exempel, men ändå. Det var så bra att vi gjorde det här. Det är jättebra för oss att slippa ha en trädgård att jobba i. Att inte behöva känna att vi BORDE utnyttja livet på landet. Att kunna vara anonyma och inte känna oss udda i byn där alla är släkt eller vänner.
För oss var det jättejättebra den här flytten. Och jag är glad över det, för det är svårt att ta beslutet att säga hejdå till huset och trädgården som de flesta flyttar TILL med småbarn. Men allt blev bättre än vi hade kunnat tänka och jag är så lättad och glad över det.
Av mig får "flytta till stan" 5 av 5 lussebullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar