Det här med stand up ändå. Att jag hade glömt att det är så kul? Och jag tycker faktiskt att jag är bra? Är nu väldigt pepp på Jönköping om några veckor. Kanske blir det första gången jag bombar. Kanske inte. Peppen är stor i alla fall.
Det är roligt det här med att stå på scen. Jag är så fruktansvärt nervös innan. Och så kliver jag upp på scenen och ba "nej men just ja, här är jag ju trygg. Det här går bra". Tack alla år av teater som har fått mig att känna mig hemma i strålkastarljuset. Inte för att jag spelat så mycket teater med stora strålkastare, men man kan väl svänga sig med fina uttryck.
Det skulle ju vara ännu roligare (pun intended) att köra stand up om jag hade bättre manus. Alltså jag tycker att vissa delar av mitt manus är jätteroligt, men tänk drömmen att ha ett SVINBRA och supertight manus? Där är jag inte.
Plus: att skriva skämt är jättesvårt. Det är så många gånger jag känt att "här nånstans finns det något kul", men sen inte lyckats mejsla fram det så att jag får till den där roliga poängen. Att vara "rolig" är en sak. Att skriva skämt är en helt annan. Och jag är ju inte den som tycker att oneliners är något att kanske bygga en akt på, så jag vill ha längre grejer. Och då är det lätt att hamna i "berätta en rolig historia", vilket ju inte är det stand up går ut på.
Nåja. Jag har i alla fall ett jätteroligt skämt om missfall. Det får jag vara nöjd med.
1 kommentar:
Jag har säkert sagt det förr, och kommer säkert att säga det igen, men när kommer du söderut? Jag tror att Malmö längtar efter dig.
Skicka en kommentar