När min hjärna är trött läser jag dåliga böcker. Just nu har jag fastnat för en bokserie av Louise Penny, som följer den älskvärde Armand Gamache i hans jobb som chef för mordroteln. Han stöter på den fantastiska lilla byn Three Pines i Quebéc och där löser han en mängd mord. Ja, det är som ni hör mycket morden i midsomer över det hela. Det är mycket lite obduktioner av lik och mycket konversationer. Hälften av böckernas sidor går åt till att beskriva fantastisk mat de äter och hur vacker byn är. Dialogen är hackig och slutsatser dras som inte alls är underbyggda men som alltid visar sig vara rätt. Persongalleriet är löjligt: en människa kan beskrivas som oerhört god i en bok för att i nästa utmålas som ondskan själv.
Och. Jag. Älskar. Det.
Alltså jag hajar ju till hela tiden. Det är ett EXTREMT fettförakt i böckerna. Allas kroppar ska analyseras och kommenteras och alla som inte är smala ska hånas (av författaren då) och beskrivas som vidriga och äckliga. Historierna håller inte, dialogen är som sagt haltande... men den där byn alltså. Den där kanadensiska byn där de dricker varm cider och gömmer påskägg till barnen och som har sina originella personer och sin mysiga bistron. Jag är helt såld. Det är EXAKT sånt här min hjärna behöver just nu. Lite lull och gull och så ett mysigt lite mord ovanpå det.
Annars är mina go to-val när det gäller sämre böcker antingen "tjej råkar ut för nåt jobbigt och måste åka tillbaka till sin hemstad/hemby för att slicka såren och där upptäcker hon nåt nytt om sig själv/sin familj/sitt liv" samt "ett gammalt hus på landsbygden med en hemlig historia som kommer uppdagas i slutet av boken". ÄLSKAR såna! Jag läser så mycket i studierna som jag behöver anstränga mig med, när jag läser på helger och kvällar så vill jag bara tvätta hjärnan. Bädda in den. Låta den sjunka ner i beskrivningar av blossande träd på den kanadensiska landsbygden eller en kärlekshistoria som är "omöjlig" men som såklart kommer bli av ändå. Jag behöver inte fina formuleringar eller underliggande meningar eller ironiserande över vårt samhälle. Jag behöver verkligen inte heller hårdkokta deckare skrivna av män som vältrar sig i döda kvinnokroppar. Jag vill bara ha landsbygd och lugn och ro.
Vad har ni för sån avslappningslitteratur? För jag lär ju inte vara ensam om detta.
12 kommentarer:
Just nu plöjer jag igenom barnens bokhylla med fantasyböcker (för barn ca 10-12) och det är precis vad min hjärna pallar. Större text, korta kapitel, inga krångliga trådar - löövit!
Annars är Vita Serien en riktig höjdare: Undersköterska blir kär i överläkare, ser honom tillsammans med en underskön kvinna, undersköterskans värld faller samman tills det visar sig att den vackra kvinnan bara är hans syster och det hela slutar med att undersköterskan och överläkaren åker iväg i hans cabriolet och hennes blonda lockar fladdrar i den ljumma vinden... Ja, du hör ju!(Och inga ord är krångligare än att en sjuåring kan förstå dem!) :)
Jag läser Cherry Ames... :)
Sagan om Isfolket. Inte bästa språket, inte bästa synen på kvinnor men väldigt sköna att läsa. Plus att det finns liksom 47 stycken böcker. Och att det går att läsa en bok om dagen.
Jag vill förstås förtydliga att jag inte på något vis är förtjust i den tvivelaktiga synen på könsroller och dylikt i dessa böcker men... jaja... (apropå kommentaren ovan om Sagan om Isfolket)
Jag läser böcker om köpstopp men de är inte så många så då läser jag krönikesamlingar, obs det ska va fluffigt och absolut inget allvarligt. Minns nu att jag brukade smyga med Herman Lindqvists samlingar om hur tokigt det är i andra länder när jag var typ tolv, det måste ju vara den töntigaste smygläsningen en tolvåring kan ha?
Är bibliotekarie så din lustläsning är sådan som jag kan behöva i jobbet, alltså kan den inte vara hundraprocentigt fluff för mig.
När livet är jobbigt läser jag i stort sett bara fantasy. Det är väldigt avslappnande att försvinna in i en magisk värld med drakar, storslagna intriger och riktigt onda karaktärer när verkligheten är full av försäkringskasseblanketter, sjukhusbesök och krångel. Det sista jag vill läsa när jag mår dåligt är vardagsrealism! Kvalitet? Inte riktigt lika viktigt.
Tonårsböcker! Varje gång. Och de kan dessutom vara bra och välskrivna på samma gång. Men också Liane Moriarty. Blir alltid förvånad över att jag faktiskt gillar hennes böcker på riktigt även om de är någon slags feel-good lättsam läsning vilket jag vanligtvis FÖRAKTAR. När jag läste dina preferenser tänkte jag också på Tillbaka till Rabbit Hall. Kolla upp den! ��
Jag borde anamma det här med avslappningslitteratur, inser jag. Det tar bara längre och längre tid att ta sig igenom de böcker jag börjar läsa, eftersom hjärnan inte orkar med.
Det närmaste avslappningslitteratur jag kommer är böckerna om Svarta hingsten, som jag läser högt för mina barn. De passar en kvällstrött hjärna alldeles utmärkt.
Gamache är ju så himla trevligt katolsk, på det fina sättet, älskar sin fru för evigt, och naturen verkar så fin, googlar ofta Quebeck numera, Peter Mays böcker är också fina naturskildringar och lite märkliga mysterium. Ibland när jag är trött i huvudet lyssnar jag på böcker, då gäller det att uppläsaren kan uttala saker rätt, en del är jättedåliga. Jag tycker mycket om Amanda Hellströms böcker som utspelar sig i england, hon har skrivit en fantastisk skräckbok också, men den handlar om sverige.
Jamen exakt sånadär komma-hem-till-landsbygden-böcker! Läslyssnade just ut boken Vägen till sugar maple in. Precis en sådan bok. Annars är författaren Lucy Dillon ett tips. Bara mysgoa böcker med lyckliga slut (läses bäst utan genusglasögon dock).
//L
Emma Hambergs Rosengädda-serie. Lättläst och lite skämmigt att gilla:)
Fejk-Jane Austen :)
http://carolinalandin.blogspot.se/2015/01/first-comes-marriage.html?m=1
Skicka en kommentar