Hem ljuva hem.

New York var fantastiskt. ÄR fantastiskt. Staden står ju kvar även om vi åkt hem. Inte ens en narcissist som jag kan låtsas som nåt annat.

Vi har såklart ätit sinnessjukt god mat, gått på roliga barer, shoppat upp alla pengar vi har och trampat sönder våra fötter. Jag är så oerhört trött just nu att jag ser i kors. Flög hem inatt och som de flesta vet sover man ju "sådär" på ett flyg i 8 timmar. Men vi kom hem till barnen och hunden och ett städat hem och snö på gatorna. Det känns att första advent närmar sig. Jag känner det i luften och kroppen.

Julen är alltså runt hörnet och jag kan se fram emot det. Dessutom ska vi få våra badrum renoverade (äntligen, de är så äckliga) och jag kan njuta av det ytliga nöjet att få välja standardkakel från hyresvärdens minimala utbud. Jag raljerar men är innerst inne löjligt nöjd. Kakel. Inte möglig våtrumsmatta från 1992. Den skillnaden.

Och! Jag behövde inte komma hem och känna mig efter i skolarbetet eftersom vår lärare blivit sjuk och därför har de två moment jag skulle ha missat, skjutits upp. Det känns som att jag är i fas. Jag är oerhört trött, men i fas. Det är snart jul, skolan går helt okej och vi ska få nya badrum. Mycket annat är skitjobbigt och tärande, men jag jobbar på att fokusera på de glädjeämnen som finns.

Just nu fokuserar jag på: sova. Snart ska jag få sova. Bara barnen somnar ska jag få sova. Imorgon blir det med största säkerhet två barn hemma. En förkyld och en psykiskt förkyld. Och så jag, som bara kommer vilja sova.

(Men ja, det är klart det var värt det. Resan värd tröttheten alltså. Inom kort hoppas jag på att få upp lite oumbärliga tips. Det längtar ni efter va?)