Jag spelar julsånger på pianot (hårdträning inför julafton).
I kaminen sprakar en brasa.
Barnen leker i sitt lekrum samtidigt som de lyssnar på "Alla vi barn i bullerbyn".
Och allt är så idylliskt.
Nej, allt vore så idylliskt. Om det inte vore för att katten fortfarande är borta. Om det inte vore för att vi hela tiden tittar ut i beckmörkret och anstränger oss för att höra ifall någon katt jamar. Vi letar och ropar. Men han är en liten rädd och skrämd katt som nästan aldrig har varit utomhus och som aldrig har sett en bilväg. Så då och då stannar vi till i det vi gör och tänker på lilla Skrutt.
Eller som Noa säger: "Jag vill se min lilla Skrutt snart igen."
Det vill jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar