Jag försöker bli en bättre, gladare människa. Det går ut på att jag försöker tänka på bra saker i mitt liv varje morgon, istället för att fokusera på det som är dåligt. Problemet blir ju att det är samma saker varje dag, jag vet inte hur mycket mer peppad jag blir av att varje morgon mumla: Barnen, Maken, Huset, Vänner*, Hälsan? Det ändrar ju inte att jag inte klarar av vinterhalvåret eller att jag är rund som en tunna, att den planerade londonresan inte kan bli av, eller allt annat jag är ledsen och deppig över.
Jag gör fel va? Tanken är att man ska variera sig? Men hur då? Jag vet att jag har en jättehärlig familj och jag är sjukt lycklig för det. Men vad gör det för nytta att jag konstaterar det varje morgon? Det är jag ju redan medveten om?
Nåja. Idag är jag glad över att jag inte har lagt pengar på en semester och så blir den lika misslyckad som den Malinka åkte på.
*(Och även här finns det ju små orosmoment. Mitt lilla experiment med att låta vänner ta kontakt med mig istället för att jag jagar dem går inte som på räls. Om man säger så.)
7 kommentarer:
Ah, det är bra att man fungera som humörupplyftare! ;-)
(Helt misslyckad blev inte resan. Om man plockar fram det bra blir det ungefär hälften. (Sedär, så positivt tänkt av mig!) Synd att det inte funkar att radera det dåliga.)
Jag tror du ska vara mer specifik. "Jag är glad att jag och min man hade en sådan intressant diskussion idag om varför..." eller "Det känns så roligt att barnen kan leka med varandra i flera minuter utan att slåss". Då kan man variera lite, för åtminstone den sista händer inte ofta i mitt liv.
Fast så är jag väl inte vidare positiv heller...
Jag är inne på sammma spår som Anna, var lite mer detaljerad i vad du ser som positivt. Eller så kan du testa att intala dig vad du är tacksam för just nu, eller vilka bra grejer du vill ska hända. Låter kanske pretto och knepigt men det är en rätt bra utmaning om du är som mig, neggig och ironisk i grunden men ibland ledsnar på det och vill känna dig lite gladare över tillvaron.
Jag tror att man istället för att försöka krysta fram positiva tankar bör försöka se till att alltid ge de negativa tankarna en positiv twist. Alltid göra sitt yttersta för att vända negativa beteendemönster och tankar till något positivt/are.
Det kan handla om att _verkligen_ försöka se situationen ur dena andra partens synvinkel. (För det må ju ha hänt att andra parter än en själv är inblandade i negativa upplevelser;)
Vi kan ta fallet med islänningarna och långtradaren:
Du ser en man som är fullkomligt dum i huvudet som riskerar din och medryttare samt hästarnas liv genom att inte sakta ner eller väja.
Nu menar jag inte att det är min åsikt (OBS), men det finns en chans att långtradarkörning är något av en konst (då särkskilt på slingriga och eventuellt snötäckta vägar) att väjning är något som medför en ännu större risk än att stadigt köra på. Att med vetskap om att våra vägar då och då trafikerar såväl motorvägar som mindre sådana rida i väggrenen kan ses som minst lika opassande som att inte väja.
Två fel gör inte ett rätt, men samtidigt kanske du bör närma dig även din mänsklighet en aning.
Tänk i banor som:
Situation:
Tankar/Känslor:
Alternativa beteenden:
Tankar/Känslor:
.....
Exempel:
Situation: Du stressar runt för att ordna upp i helveteskaoset, hinner inte umgås med barnen.
Tankar/känslor: Dåligt samvete, prestaionsångest, är en kass förälder. Stress.
Alternativt beteende: Du sätter dig ner en kort stund och skriver lista över det som du behöver göra samt avsätter lämplig annan tidpunkt eller alternativ lösning (som kan vara att smsa en vän och be denne/a komma över med ett paket mjölk/whatever är det som måste göras. Kontentan av detta är att i princip inget är kan prioriteras högre än att din rutin för att hantera stress bryts, att situationer som denna i framtiden inte ska resultera i samma tankar och känslor)
Alternativa tankar/känslor:
Struktur. Större lugn. Var sak har sin plats och tid, vilken inte är nu FÖR DET HAR DU FAKTISKT SKRIVIT NER.
Halvdåligt exempel, men enligt mig en bra metod. Om inte annat för att vänja sig vid att stanna upp i negativa spiraler.
Har jag precis läst det som skrevs här? Känns som jag hamnat i the twilight zone. En studie i efterblivenhet blir inte mer fullkomlig än såhär! Är övertygad nu. Tack för den här tiden Ellen. Din blogg har i mina sunda ögon gjort sitt!
K - nej, jag håller inte med. Beter man sig som en idiot så är man just då en idiot och det finns inte alltid ursäkter eller förklaringar. I såna fall kanske man ska tänka på att kvinnan kanske provocerade sin man innan han drämde till henne, eller den där nazisten som trakasserade invandrare kanske bara hade haft en taskig barndom.
Jag lever hellre mindre positiv än glad bland idioter.
Men så tror jag inte riktigt på sånt här med positivt tänkande heller. Jag tänkte bara att jag skulle give it a try.
Vad nedrans omöjlig du är. Du vet att jag har rätt!;)
Skicka en kommentar