Så svarade en tjej som Noa gillar idag när jag hämtade honom och föreslog för henne att hon någon dag skulle komma hem och leka med oss.
På väg ut till bilen nämner jag något om saken för Noa. Han konstaterar helt lakoniskt att "Ja, vad konstigt att hon inte visste att man kan leka med både pojkar och flickor". För honom är det ingen big deal. För honom är det inget alls, bara lite märkligt. För mig däremot är det en symbol för precis all skit som jag inte vill ska finnas. Flickeriflickor som bara ska vara på ett sätt, pojkeripojkar som är så annorlunda mot snippbärare och allt ska separeras, allt ska särskiljas och om man inte passar in någonstans - vem leker man med då? "Du får inte leka med oss, du har för långt hår" hade en kille sagt till honom förra veckan. För långt hår och för flickiga intressen för pojkarna. För mycket snopp för tjejerna.
Han bryr sig som sagt inte. Reagerar inte, tycker mest att andra är lite knasiga som inte förstår. Men å andra sidan kanske de lär sig sen, precis som jag lär mig läsa sen, eller hur mamma?
Jo, man kan ju hoppas lilla älskling. Men hoppas inte för mycket. Det finns vuxna som fortfarande inte har fattat.
2 kommentarer:
fy fan rent ut sagt. länge sedan jag blev så illa berörd. nu är jag bara gråtfärdig och lite lätt illamånde. såna där attityder var en av anledningarna till att jag rätt länge inte ville ha några egna barn. vad ger mig rätten att sätta en liten stackare till världen som sen ska utsättas för alla idioter som befolkar den här kassa världen?
Ja, fy så hemskt.
Jag har två tjejer, som båda leker ungefär lika mycket med pojkar och flickor, men det hör inte till vanligheterna på skolan annars. På lördag ska den stora på kalas hos sin kompis (kille), som utöver Selma bara bjudit andra killar. Hon kom precis och berättade det, alldeles fnissig... "Det är för att du är den bästa tjejen" sa jag. "Antagligen" sa hon.
Skicka en kommentar