En av anledningarna till att jag tycker att det är jobbigt att jobba (närapå) heltid när man har barn är detta eviga vabbande. Okej en dag. Okej två dagar. Men sen får man ont i magen när det blir tredje, fjärde, femte dagen på kort tid. När man behöver bita i det sura äpplet och ringa runt, fixa, dona, ordna. Dessutom; kan någon vänlig själ förklara varför det alltid ligger viktiga möten på de dagar då man måste vara hemma med sjuka barn? Varför kan det inte vara vanliga tomma dagar med egna uppgifter, så att ingen annan drabbas?
När man pluggar finns det risk att missa seminarier och grupparbeten, ja visst. Men det är människor man arbetar tillsammans med någon enstaka termin. De är inte ens kollegor de närmaste åren, de är inte ens chefer och most importante: de sätter inte din lön.
Nåja. Nu ska vi se livet från den ljusa sidan, är det inte så man ska göra så säg? Jag slipper köra bil till jobbet i det här snöovädret, vi kan köpa massor av lösgodis ikväll - eftersom vi redan har magsjuka i familjen gör det inget med några baciller till - och eftersom vi vuxna kommer bli smittade av barnens kräkningar behöver jag inte oroa mig för att godiset gör mig tjock. Win-win. Typ.
2 kommentarer:
De sista meningarna - Det är ett sätt att se det... :-D
Haha, rätt inställning. Hoppas ändå du slipper kräksjukan för egen del. Jsg håller tummarna hårt att det passerat oss nu.
Skicka en kommentar