Igår kväll innan läggningen:
Jag hatar dig!
Jag hatar dig!
Jag hatar dig!
Jag älskar inte dig längre!
Jag vill aldrig mer vara med dig!
Idag:
Kan du lära mig cykla utan stödhjul ikväll mamma?
Man måste ju ge femåringar cred för att vara modiga. Eller så kanske de bara inte riktigt inser exakt hur skört ett mammaego är, och varför det är bäst att inte reta upp sin mamma dagen innan man vill att hon ska förhindra Fall Från Liten Cykel.
Nejdå, skoja bara. Vore ju helsjukt om jag liksom skulle låta ungen ramla bara för att han har krossat mitt hjärta. Alla vet ju att straffet för det är att man lägger sig på soffan och låtsas tyna bort (vetefan hur det ska gå till faktiskt) och sedan snyftar fram "jag kan inte äta, för min ende son älskar mig inte längre!". Då kommer han ångra sig tror jag minsann.
Närå, skoja bara igen.
Men lördagsgodiset ligger lite illa till just nu. Risken finns att jag äter upp det för dem pga det här.
Skoj igen!
Lördagsgodiset ligger alltid illa till. Har inget att göra med att mina barn inte älskar mig.
1 kommentar:
Det är svårt att inte dra till med ett sarkastiskt "jaså JAHA! Jag som trodde du hatade mig och aldrig mer ville SE mig!?" men det skulle nog ge mer dålig eftersmak än vad det skulle vara värt.
Skicka en kommentar