fredag 7 maj 2010

Same same

Ibland blir jag så trött på medvetna medelklassföräldrar som är så ivriga att döma trashföräldrarna som klär sina små döttrar som dockor. Missförstå mig rätt, jag är en av dem som dömer. Jag är en av dem, i allra högsta grad. Men det jag har tröttnat på är inte själva dömandet (vem vore jag då liksom?) utan att man bara har bytt ut det stereotypt flickrosa mot något annat.

Att överhuvudtaget behandla sina barn som några slags klippdockor är fel, oavsett om det handlar om rosa ryschpysch eller om coola ungar i stuprörsjeans och vintageskinnjackor som mammorna har fyndat på någon loppis. Det spelar ingen roll ifall man köper krimskrams på HM eller dyra IdaT-kläder på små specialbutiker - utseendet ska inte vara något som är viktigt för barn.

Jag säger inte att man ska köpa kläder som man tycker är fula, vem gör det? Inte heller tycker jag att man ska tvinga på barnen kläder som de inte gillar. Inte heller (jävlar vad jag helgarderar mig här) tycker jag att barn inte ska få känna sig fina. Men någonstans har det ju gått snett när man sitter och slår sig för bröstet för att man minsann inte har någon mesig liten prinsessa, men samtidigt har man dressat upp sin unge till en miniatyr av en rockabillytjej. Och det är helt ok, för herregud, det är ju lite annorlunda. Det är ju inte alls samma sak.

Att en mjuk prinsesskjol är enklare att leka i än ett par stela svarta jeans, det spelar tydligen ingen roll?

(Nu kastar hon sten i glashus igen, tänker ni. Men nä, det gör jag faktiskt inte. Våra ungar har typ... nästan inga fina kläder alls. Alltså på riktigt, de äger inga "finkläder". De har mjukisbyxor och t-shirts och kommer aldrig få hångla på skoldansen för deras föräldrar har uppenbarligen ingen känsla för stil.)

4 kommentarer:

JsN sa...

Eftersom jag premierar att kläder inte delas upp i kategorin flick och pojk så handlar jag gärna på de små märkesbutikerna. Där är oftast bara kläder. I övrigt instämmer jag i det mesta. Barn ska ha lekvänliga käder, till vilka jag räknar mjuka stretchiga stuprörsjeans, så länge jag kan slippa utan kända figurer (jag föredrar kanske pippi framför hello kitty eller disney, men det är bara olika grader av samma skala), och i glada roliga färger som inte skriker ut om barnet har snopp eller snippa.

Jag gillar barnkläder och lägger hellre mina pengar på sådana än på plantor till trädgården jag har gjort mig av med för att spara både tid och pengar.

Emma sa...

Du har absolut en poäng. Fast jag tycker att det finns ett värde i att få känna sig riktigt "fin" ibland också, det vill jag ju själv ibland. Men hos oss förekommer det kanske 1 (ett!) plagg som jag tycker är för fint för att ha på dagis, typ. Och då inte för att det är så ömtåligt, utan för att det skulle kännas knepigt att låta henne gå till dagis i "finklänning". Jag vill ju inte vara en "sån" mamma! ;-)

johanna sa...

klass. allt handlar om klass.

http://www.ep.liu.se/ecp/015/003/ecp015003.pdf

Anonym sa...

Det kommer en dag när barnen själva bestämmer vad dom vill ha på sig och då står man sig slätt:-) F.ö är det viktigt att barn får vara barn så länge som möjligt.

/AP