Jag hittade min gamla dagbok förut idag. Jag skrev extremt sällan dagbok, men när jag gjorde det handlade det om två saker: killar och utseende. Jag började skriva i just den dagboken när jag var tio år, och på den första sidan står det "jag tänker bara på killar, vem jag är kär i och hur jag ser ut". Så att eh... sjutton år senare är det ungefär samma sak. Eller kanske inte riktigt så extremt, men ändå.
Autentiska citat ur min dagbok:
"Idag har jag klippt håret i page. Nu är jag nästan söt."
"Ann-Sofi har blivit ihop med en kille. Det kommer jag aldrig bli."
"Mitt hår är så långt att jag kan ha det i en tofs nu, jag är faktiskt nästan söt."
"Jag kommer aldrig att få mens eller bröst!"
Jag tänker inte citera mer än så, för dagböcker ska ju ändå vara privata. Till och med för någon som 17 år senare har en öppen dagbok där hon fortfarande skriver hur ful hon är, men nu låter några hundra läsa det istället för bara någon enstaka nyfiken lillasyster.
Jag vet inte vad jag ville säga med det här egentligen. Det är ju extremt sorgligt, jag vet. Men jag minns ju hur det var, jag var verkligen så besatt av att bli ihop med någon. Jag brukade ligga i min säng på kvällarna och drömma om hur någon flyttade till vårt område och blev kär i mig. Att jag skulle vara eftertraktad, uppskattad, för en gångs skull få "ja" när jag frågade chans (för det gjorde jag ofta!) var min högsta dröm.
Och sen blev jag tonåring och fortsatte skriva om samma saker. Jag var olyckligt kär från jag var sex till jag var sexton. Sen fick jag stora tuttar och markerad midja och blev populär bland killar och inte fan var jag nöjd för det. Så det så, tioåriga Ellen! Man blir inte nöjd för det.
Nu är jag 27 och ligger på kvällarna och drömmer om att få någon slags sjukdom vars enda symptom är att jag blir mycket smal. Något säger mig att skulle det hända skulle jag inte vara nöjd ändå.
Slut på navelskådning!
4 kommentarer:
Ge det tio år till. Nöjdhet kommer med åren. De år som gör allt oåterkalleligt när det gäller utseende och bli ihop.
Nja. Min mormor fyllde nyss 85 och bantar fortfarande. Vet inte om det ligger i vår släkt att kunna vara nöjda med utseendet?
Tidigare skrev du att du inte ville uppnå normalvikt, det var för smalt. Nu vill du få en sjukdom som gör dig smal?
Åh Anonym. Är du en ny läsare, eller har du lyckats missa att jag är drottning av självmotsägelser?
Men, till mitt försvar så skrev jag att jag ville bli "mycket smal". För mig behöver det inte innebära normalvikt. Om jag går ner 15 kilo så tycker jag med största sannolikhet att jag har blivit mycket smal, men är ändå knappt normalviktig. Så... in your face! ;-)
Skicka en kommentar