En sak jag har funderat länge över: varför får vissa sorters människor sån enorm bekräftelse på nätet så fort de har färgat håret eller skaffat nya glasögon eller liknande? Varför bemöts de med ett sånt ohämmat beröm och med komplimanger utan dess like? Ni vet kanske typen? Någon har färgat håret och lägger upp en bild och det spelar ingen roll hur ful människan är, det är snarare vanligare än att personen skulle vara vacker, och bemöts med "ååååh vad snyggt!" eller "du är såå fin vännen" (alltid detta vännen) eller "vad du är vacker!".
Och jag sitter där och fattar ingenting. För när jag, eller såna som jag, lägger upp bilder så får vi kanske något "snygg färg" eller "skönt att få kortare hår?" eller "härlig bild". Ja, men ni fattar. Det är inte alls samma ohämmade komplimangregn. Och visst, det kan ju mycket väl bero på att ingen tycker att vi är snygga eller vackra eller bra eller vad som helst. Det kan det. Men jag tror inte det, för jag pratar som sagt inte bara om mig utan har många exempel jag tänker på och det kan handla om sjukt snygga och duktiga människor som ändå får mindre "ååååh" än rena skräcködlor.
Det är inte meningen att gå med håven här, faktiskt inte. Jag får beröm på annat sätt och även om jag också ibland skulle vilja höra att jag är såå vacker så vet jag ju med mig att dessa människor som får höra det inte alls är särskilt vackra eller snygga. Jag tror att många som ger komplimanger faktiskt ljuger eller överdriver. Det jag inte fattar är varför?
Sänder vissa människor ut signaler som säger att de behöver komplimanger? Är de så osäkra i sig själva att man vill stärka dem? Är de fina människor på insidan så man vill berömma dem för whatever? Jag förstår inte, för jag noterar ingen markant skillnad på personerna. Det är väl klart att man hellre ger en komplimang till en trevlig person än till en otrevlig, men om det inte verkar vara någon sån skillnad?
Det här gäller inte bara "privatpersoner". Jag läser ju rätt många bloggar och när vissa lägger ut bilder på sig själva blir kommentarsfältet fyllt av beundran och ordet vacker överanvänds som aldrig förr. Andra får... ingenting.
Det här gäller ju självklart inte bara utseende, det kan lika gärna vara komplimanger om vad som helst. Men nu var det lättast att exemplifiera såhär.
Någon som har några teorier? Det måste ju ha att göra med vad man sänder ut för signaler? Eller kan det handla om kulturen i kompisgänget? Men då borde ju samma kompisgäng behandla olika personer lika, men det gör de ju inte.
Jag fattar inte helt enkelt. Och igen då: jag försöker faktiskt inte gå med håven här. Men visst, jag fattar ju att jag öppnar upp för anonyma kommentarer á la "de kanske tycker att du är ful?", men ni vettiga läsare kanske förstår och har någon idé?
19 kommentarer:
Jag ger mer komplimanger åt folk jag känner mig trygg med. Folk jag vet vill ha komplimanger och folk jag vet uppskattar det. Vi har gemensamma vänner som jag verkligen skulle behandla så som du skriver, men jag skulle aldrig göra det med dig. Varför? Jag vet inte. Vi har inte den kulturen, helt enkelt. Dig vill jag bara imponera på och klå i wordfeud då och då. ;-)
presens - det är ju det jag menar. Vad utstrålar jag som säger att du inte ska säga "ååååh vad du är vacker"? Och vad utstrålar andra för att du ska göra det?
Jag vill få en lösning på det här enorma mysteriet. ;-)
För jag gör ju likadant själv, måste jag erkänna efter att ha rannsakat mig själv. Jag vet bara inte varför.
Jag tror att det beror på vilket umgänge man har. Jag har nämligen en kompis som alltid gör så med mig. Om man sen kikar på hennes fb-sida håller hon och hennes vänner alltid på så. Så fort en ny bild kommer upp ska det gullas. Antingen är hon söt eller så är cupcakesen alldeles gudomligt fina.
Och nej, jag är inte ful. Jag får gott om uppmärksamhet från människor (främst män då) som tycker att jag både är snygg, söt och vacker. Mina andra vänner och jag har bara inte behovet av att gulla med varandra hela tiden.
Iseika - jo, men om samma bekantskapskrets behandlar olika personer olika då? Hur går DET ihop? :-)
Nu får du ju mig att börja tänka, Ellen. Sällan en bra idé.
Jag funderar på om det för mig har något med attraktion att göra.
Ouch, tack för den presens. ;-)
:-p
Fast som sagt, jag gör ju ibland likadant och i mitt fall handlar det inte om attraktion.
Intressant!
Jag började skriva något om hur snygg du var på bilden från födelsedagsfirandet men jag tog bort igen. Det kändes lite löjligt helt enkelt.
Tror att lite ytligare bloggar får mer kommentarer av den typen. Vi som läser här regelbundet går nog mer igång på när du rasar eller skriver om uppfostran och politik.
Ta det som en komplimang att du inte får så många komplimanger!
Jag kunde faktiskt inte sluta tänka på detta och jag har kommit fram till att jag berömmer aldrig någons utseende som jag tycker verkar vara en intelligent och/eller kompetent människa. Tänk hur konstig det är att säga "ååå, gumman vad du är fin!!!" till någon som man ser upp till bara minsta lilla?! Vilket hemskt nog gör alla komplimanger jag någon gång fått till förolämpningar...(om nu min teori är tillämplingsbar på andra)
Jenny och Karolina - ah, så man ska se det som en komplimang i sig att man inte får komplimanger? :-)
Så ska jag i alla fall tänka resten av mitt liv. :-D
Men det var ju faktiskt precis det jag sa i mitt första inlägg.
Jag tror inte att den typen av människor som slänger ut sig kommentarer om folks utseende på det sättet läser så här smarta och roliga bloggar. När jag bloggade fick jag heller aldrig sådana kommentarer, så det måste vara det.
Jag tror precis som de andra, vissa typer av bloggar(e) får den typen av kommentarer för att de drar till sig en krets av folk som tycker det är viktigt och därför den bästa komplimangen. Jag skrev en gång om hur snygg jag tyckte du var i ditt mörka hår och jag kände mig helt ärligt lite galen när jag skrev det. Det kändes i sammanhanget oviktigt, som att det verkligen inte hör hit. Du ÄR snygg, men so what liksom. Snygg är inte viktigt, på riktigt. Och det är flyktigt dessutom, så det är bra att inte själv fästa för mkt vikt vid det. Lite så kände jag nämligen också "nu tror hon att jag tycker det är viktigt att vara snygg, det tycker jag ju inte!!" Kort sagt, en röst till på det ni redan kommit fram till.
presens - det var väl inte alls det du skrev? Du skrev att du ger komplimanger till de du känner dig bekväm med och som du vet vill ha komplimanger. Det har väl inget med att göra att avsaknaden av en komplimang kan ses som en komplimang?
Övriga - nu fokuserar ni lite väl mycket på bloggar tycker jag! *hytter med näven* Jag har ju som sagt noterat att samma personer behandlar olika vänner på olika sätt i den här frågan. Det är DET som är mest intressant. Att en viss blogg har en viss inriktning är ju inte så konstiga. :-)
Anna - men alltså, har du missat att jag är en av de ytligaste människorna i världen? ;-) Nej men skämt å sido, jag fattar hur du menar.
Frågan är om man verkligen vill ha läsare som uttrycker sig såsom "du är såå fin vännen". Annars tror jag som tidigare kommentarer att det har att göra med vad det är för typ av blogg.
Att bekräfta eller inte bekräfta menar jag handlar om makt. Som vanligt...den som inte bekräftas av andra finns ju inte och den som får mycket bekräftelse finns mer, tar större plats, blir mer lyssnad på och blir därmed en viktigare person.
Bekräftelse som används på ett negativt sätt kan inte räknas som äkta bekräftelse, utan är endast ytterligare ett maktmedel. Då för att trycka ner en annan människa.
Det är väl en fråga om jargong? Det skulle aldrig falla mig in att tala till en annan människa på ett sånt översvallande sätt och då kanske folk anar det olämpliga i att tilltala mig på det sättet.
Jo, jag sa att jag inte ger dig komplimanger eftersom jag vill imponera på dig.
Skicka en kommentar