Jag skulle snarare vilja säga att det är ungefär som att försöka sortera snöflingor efter storlek i århundradets värsta snöstorm. Typ så.
Och då kan man ju ha olika knep för att hantera det kaos som är hemmet under småbarnsåren. Vissa tar en kvart varje dag innan de lägger sig. Andra städar det första de gör varje morgon. En tredje familj drillar barnen att komma pappan visslar, och under sång i kanon städa hela huset iförda käcka dräkter av gardintyg.
Eller så kan man fokusera på att kuddarna och filtarna i sofforna ligger fint, och strunta i allt annat. Tills den dag då det blir sol och man helt plötsligt ser vad smutsigt allt är, och därför bryter ihop och vrålskriker "VARFÖR ÄR DET BARA JAG SOM STÄDAR I DET HÄR JÄVLA HUSET?!" och slänger i dörrar och städar sig svettig och skrämmer både barn och katter.
Det är lite olika sådär hur man vill göra. Men det spelar liksom ingen roll, för dagen efter ser det lika för jävligt ut igen. Och då kan man ju istället lägga sin tid på att lära ungarna hur man kommer undan en björnattack, eller något annat som gör större nytta än att städa.
4 kommentarer:
Vis av erfarenheten då vi aldrig lärde första barnet att plocka undan, drillar vi nu den lilla till att bli en städrobot. Tänker att det betalar sig i längden. Kanske kommer hon dras med svår ångest i vuxen ålder, men det får hon ta med sin terapeut.
Är det ert hem? Så fint ni har det!
Terry- ah, jag ska sätta allt mitt hopp till den yngsta? Smart!
Tahira- ja, det är vårt kök. Ny tapet sen innan jul, älskar den!
Först av allt; vilken mysig bild!
Jag försöker hålla principen att saker ska vara i rätt rum. Då går det ganska snabbt att ordna så det ser okej ut. Det värsta är att stökighet liksom smittar av sig, oavsett om det är barnen eller de vuxna som börjar.
Skicka en kommentar