Jag har hittat ett nytt fritidsintresse! (pinsamma människor)

Dagens lokaltidningsbesvikelse! Åh herregud vad kul det är. Det är som att alla de surkärringar jag jobbade med för några år sedan hade fått sina klagomål publicerade. Jag förstår inte hur man kan ha sån himla brist på självinsikt och hur man VILL skämma ut sig så som människorna i dessa artiklar?


En av mina favoriter är den här.  


Ett gäng människor fastnar på tåget på grund av väskstrul. Ingen av dem har hjärnceller nog att gå av i andra änden av vagnen, men vi kan ju för sakens skull låtsas att det faktiskt inte gick. Så de kom inte av, och oj vad de är arga! Resan blev en timme längre och någon missade sin färdtjänst. En av passagerarna påpekar att det var tur att det här inte hände den 20:e januari... för att... det förtydligas inte. Moving on! 


Lösningen på det här problemet är enligt dessa människor att tågvärden ska... wait for it... räkna passagerarna. De VET ju hur många som ska gå av och på, då får de ju räkna. Lite som en förskoletrupp på utflykt ledd av en stressad pedagog. Kanske ska tågpassagerarna hålla koll på varandra också? Ha varsin kompis som de ser till att inte tappa bort? Kanske behöver tågvärden gå med en lista och fråga ifall det är någon som saknar sin kompis? Inte?


Nåja, man kanske ändå kan förstå att de blev lite upprörda. Det är ju inte jättekul att få krångel med tåget, särskilt inte om man har en tid att passa. Men sedan säger en av dem, nämligen Tomas Fahlander, så här:

-  Man förstår hur passagerarna på Titanic kände sig.

Nej Tomas, det gör du inte. Det här är skillnaden: du är en vuxen man som inte lyckades ta dig av ett tåg i tid. De på Titanic var inlåsta och dog i iskallt vatten, de drunknade eller dog av kyla och de som överlevde var självklart kraftigt traumatiserade. Du blev försenad en timme, de dog. Det är inte samma sak. Inte ens lite. Det är ju helt upp till dig om du vill se det om samma sak, men förvänta dig inte pompa och ståt när du darrig och tårögd sitter på ålderdomshemmet och med skälvande röst berättar om den hemska gången då du missade din avstigning på tågperrongen. Mikael Wiehe kommer inte skriva en sång om ditt trauma och jag betvivlar att BBC kommer göra en miniserie om era hemska minuter på tåget då ni inte lyckades lyfta era väskor fort nog för att komma av tåget.

Men gud, jag glömde. Förlåt! Idag är det ju så att alla har rätt till sina känslor och om man känner sig traumatiserad/kränkt/mobbad så ÄR man ju det. Så Tomas Fahlander, det är bäst att du börjar skriva dina memoarer på en gång. En sådan här historia måste ju bara få komma ut till allmänhetens kännedom! Jag är glad att jag har kunnat bidra till det.