Jag sitter med färg i håret. Den är knallorange, men med min vanliga tur med hårfärger lär det inte synas någon skillnad alls när jag har tvättat ut den. Så har det varit hela tiden sedan jag färgade över mitt blonda: inget fäster. Framför allt inte det röda, men jag vill ändå inte henna, men nästan inget annat heller.
Idag cyklade jag hem från föräldramötet på skolan och solen sken och ungarna var på fotbollsträning och jag tänkte på att jag måste komma ihåg att vattna den stora omplanterade rosen. Och det har jag gjort nu.
Det skär i mig såna här vackra dagar, för jag slits mellan lyckan över det som är nu och rädslan, nej vetskapen, om att det snart tar slut. Snart är det högsommar och juli och sen augusti och sen börjar det om: höst, vinter, helveteshalvåret. Å andra sidan kan jag ju inte strutta omkring och vara såhär hög på lyckorus hela tiden, det hade ju blivit helt olidligt. (Samt inneburit en väldigt eftersatt blogg året runt.)
Sen kom familjen hem från fotbollsträningen och Majken fick välling och de stora fick smörgåsar och jag hade köpt äcklig hushållsost för att vara snäll. Hushållsost och margarin, jag förstår mig inte på det. Det är min mardrömsfrukost: torrt köpebröd med några skivor hushållost över margarin, och så några paprikaringar. Jag vet att de flesta gillar en sån smörgås, den verkar i alla fall alltid vara vanligast på konferenser och liknande, men jag avskyr det.
Men så är jag ju otroligt kräsen också. Kan inte äta Lätta och Lätt&Lagom och allt vad det heter. Bregott är det enda jag kan ha på smörgåsen, vilket ställer till det lite när jag är utomlands. Fast då gnuggar jag bara lite tomat på brödskivan, ringlar över olivolja och så saltar jag lite och sen är det en svingod frukostsmörgås och jag behöver inte ens närma mig disken med konstiga pålägg och bredbara alternativ.
Eller så äter jag färsk frukt eller en croissant eller går direkt på lunchen istället. Det går ju bra det också.
1 kommentar:
Bregooooooott! Oslagbart.
Skicka en kommentar