Redhead!

En konversation med mitt hår:

- Hörru håret, sa inte jag igår att jag skulle färga dig rött?
- Eh jo?
- Och vad blev det då?
- Orange i botten och inget i längderna.
- Precis. Hur förklarar du det?
- Tja, vad hade du förväntat dig, me being your nemesis and all.
- Jo, förvisso! Men jag tyckte liksom att vi kommit bättre överens på senare tid.
- Eh ja, när jag fick vara blont ja!
- Jo, men du mådde ju inte så bra av det direkt.
- Nej, men vill man vara fin får man lida pin!
- Okej... men nu tänkte jag färga dig igen.
- Ok.
- Intensiv kopparfärg, lite direktöversatt sådär.
- Lycka till med det.
- Va?
- Jag menar "okej".
- Bra!

...

-  Hörru håret?
- Ja, vad är det nu då?
- Det här blev väl ändå rätt okej?
- Jaså? Trots att jag är närapå vinrött i längderna och du ser ut som om du skulle kunna vara med i Aqua?
- Ja ja.
- Men tycker du inte att det duger?
- Gör det väl.
- Jag menar, jag har ju ändå mitt ansikte och kropp att jobba med också. Du har ju bara dig själv.
- Ha ha, ursäkta mig men säger du på riktigt att du ser dessa två saker som något positivt? Ha ha ha. Ha ha ha ha ha.
- Fy fan vad du är elak håret.
- Jo, men det är inte jag som för en konversation med mitt hår. Freak.

Nåja, omfärgat och klart och jag lyser ju upp i alla fall! Det är rödorange och intensivt men rätt så snyggt. Sen får vi väl se hur länge det håller sig så här piggt och livligt men det blir ett annat bekymmer. Och ja, självklart ska ni få bildbevis. Heeelt naturliga (jag satt på en kudde i vårt sovrum med stativ och självutlösare på kameran) och heelt oretuscherade (faktiskt bara födelsemärkena, jag ville se hur jag skulle se ut om jag hade haft en "normal" hud.)

Och nu ser jag att håret ser ut att ha två olika färger. Nåja, det beror bara på ljuset. Sanningen ligger väl närmare den nedre bilden än den övre i alla fall.