Brytningspunkt

Jag och Majken:

- Men Majken! Vilken bula du har i pannan? Har du gjort dig illa?
- Jaa! Ja hoppa soffan, ramla ner! Ont där, ä lessen!
- Ojdå, stackare.

Min man och jag:

- Såg du Majkens bula? De på förskolan sa att hon...
- Fick den när hon hoppade i soffan och ramlade ner, jag vet.
- Jaha, hade jag redan berättat det?
- Nej, hon berättade det för mig.

Det är nu det vänder. När talet liksom kommer ikapp förståelsen, eller vice versa. När hon kan säga vad hon vill och tänker och tycker och vad som har hänt (med självklara begränsningar) och vi inte lämnas till rena gissningar. När hon kan formulera sig kring minnen och inte bara akuta önskningar. Det är nu.

Det är rätt sorgligt mitt i det befriande och roliga i att talet verkligen har lossnat. Det blir så tydligt att hon med stormsteg är på väg bort från bebislandet och rakt emot barnvärlden. Att hon nyss två år fyllda redan är på väg att frigöra sig från oss, sakta sakta (tack och lov!!) men ändå säkert.

När vi köpte huset var Emmy lika gammal som Majken är nu, på en månad när. Jag kommer ihåg att jag stod i köket och lagade mat och hon kom och sa någon lång harang om att Noa var dum och att hon ville bada men inte fick och hej och hå. Och att jag tänkte att herregud, nu pratar hon ju helt flytande, vad hände med min bebis?? Nu är Majken snart i samma ålder och snart kommer hon att prata mer och mer och mer och sen kommer hon bli längre och smalare och inte ha kvar knubbiga armar och tjocka lår och sen snart börja skolan. För det går ju så fort. Vi flyttade hit med en gosig liten fyraåring och en knubbig tvååring. Nu har vi en åttaåring som tränar amerikansk och vanlig fotboll flera gånger i veckan, som går på disco och diskuterar världshändelser och en femåring med långt hår i tofs som läser sin kvällssaga flytande själv och som ska börja förskoleklass i höst. Och så en knubbig liten tvååring som i rasande fart är på väg att bli lika stor som de andra och jag står här och är glad, stolt och väldigt väldigt förvånad över att det går så ohyggligt fort!

Kan vi bara pausa lite tack?