Helt vardaglig idyll

Vi var på sjukhuset för en enkel grej jag och Noa och åt först chokladboll före besöket samt en sen pizzalunch efteråt OCH glass sen. För det är ju så mysigt och trevligt att umgås med barnen ett i taget att jag säger ja till precis allting.

Så himla gullig pizza att det kändes mycket sorgligt att styckmörda Björne och äta honom. Men det gjorde vi och vi pratade om discot på fredag och om att våga fråga chans trots att man tror att man ska få ett nej och att några ska skratta, och vi pratade om hur han kan bli så lik Yohio som möjligt tills discot. Och för nästan första gången kände jag att åh, ska jag säga något om att de andra kanske retas om han dyker upp med rosa toppar på håret och paljetter under ögonen som han vill ha? Fast det gjorde jag inte.

Sen hämtade vi de andra barnen och sen lekte alla tre i flera timmar i badkaret, i vardagsrummet med kojbygge, utomhus på studsmattan. Utan att bli osams eller arga. Och det är våren, jag tror att det är våren som gör att vi orkar mer och vill mer och är gladare?

Tack våren.