"Men hur svårt kan det vara att bara boka en resa egentligen?"

Skitsvårt. För det är så mycket som måste stämma och fungera och jag känner att jag har fastnat i en evighetsloop där jag inte kan ta ett beslut och så försvinner resorna iväg och blir dyrare och jag kan lik förbannat inte ta ett beslut?

Så här: jag gillar egentligen inte charter. MEN: eftersom det är första gången vi åker på ren solsemester med barnen vill jag ha det enklast möjligt och under paketreselagen och med stora, säkra bolag och med pool där barnen kan träffa svenska kompisar.

Och då blir det ju rimligast att åka till en klassisk turistort. MEN: Jag avskyr verkligen såna orter som i, säg Grekland, bara består av en asfalterad väg, en strand och restauranger och barer. Och eftersom det är jag som vill resa mest så känns det värdelöst att dra iväg på en resa som jag kanske ändå inte gillar? Då kunde vi ju lika gärna stannat hemma.

Så alltså vore det ju bäst om vi helt enkelt åkte någonstans dit jag vill åka bara, så blir det nog bra. MEN: Det känns som att det här är min chans att visa barnen (och min man) hur mysigt och härligt det är att resa tillsammans och då vill jag att de ska trivas också och känna att de har saker att göra och att de kan bada i en älskad pool och på en fin strand och inte bara gå i mysiga och pittoreska gränder.

Och då kan man ju tänka att vi kan åka någonstans där de har allt sånt. Både mysiga gränder, hotell med pool och fina stränder. Det är ju bara att leta reda på något sånt? MEN: Vi har en ytterst begränsad budget. Inga utsvävningar. Vi är fem personer och måste definitivt hamna under 20 tusen, helst runt 15.

Men herregud, då kanske vi ska åka nästa år istället då? Hinna spara ihop till en bättre och dyrare resa? MEN: Nästa år är det valår. Vetefan hur semestern kommer se ut då.

JA MEN VAD FAN ÄR DET HELT OMÖJLIGT ELLER? Ja, det är lite så jag känner också. Lägg sen till grov ångest för att flyga pga klimatmord, men ändå en längtan som gör att detta är året då vi faktiskt tar en flygcharter. Så får vi se sen hur det blir.

Om vi någonsin kommer iväg det vill säga. För varje gång jag hittar något som verkar relativt okej så går jag ut på internet och googlar och läser och hittar att stranden är smutsig och hotellet är skitdåligt eller så öppnar inga restauranger före 19.30 eller så är det jättelångt till centrum och de utlovade bussarna går inte eller så eller eller eller... Och jag vet ju att det bara är att blunda och ignorera, men nu känner jag ju som sagt att det här är Chansen Att Resa för tillfället och då hamnar jag där.

I total analysparalys.