Lämnade en hostig Majken i morse.
Ringde och stämde av vid elvatiden; då hade hon bett om att få sova innan lunch.
Vid ett ringde de mig och sa att hon var gnällig, trött och inte alls sig själv.
Så nu sitter jag här med myskläder på under en filt och tittar på ett barn som i ena sekunden springer omkring och leker, andra sekunden ska "vila soffan" och andas rossligt.
Det är så himla svårt att veta när ett litet barn är sjukt, hängigt eller bara lite snorigt. Det kan vända så fort och ibland vet de ju inte själva hur de mår. Jag avskyr att känna att jag har lämnat ett barn som borde ha varit hemma, men det är ju inte så jättekul att åka hem och vabba när man märker att barnet är helt friskt heller.
Vår inställning har alltid varit att hellre ha ett friskt barn hemma än ett sjukt på förskolan. Det känns bäst i magen så helt enkelt. Även om tankarna nu går till saker jag skulle behöva göra på jobbet...
1 kommentar:
Det var väl en jättebra lösning att lämna och sen ringa och kolla läget.
Skicka en kommentar