Ursäkta mig om jag låter som världens smörmes nu, men det är verkligen jättejobbigt att min man är borta tis-fre den här veckan. Jag vaknar på morgonen och är ensam. Jag kommer hem från jobbet och är ensam. Jag lägger barnen och är ensam. Ja, ensam vuxen då.
Och jag saknar honom verkligen. Vi pratar med varandra i telefon 2-3 gånger per dag och vi smsar lite och mailar lite men det är ju inte samma sak. Vi är uppenbarligen inte såna som behöver frihet från varandra några längre stunder.
Nåja, nästa fredag åker vi till Paris på en barnfri weekend och kan verkligen ägna oss åt varandra. Antagligen så att vi hinner tröttna också. Lagom är väl bäst antar jag.
Mvh, livscoach_84
1 kommentar:
Saknar dig massor också!
Skicka en kommentar