måndag 29 april 2013

Fame, I'm gonna live forever eller nåt sånt.

Idag kände jag mig lite som Justin Bieber. En bloggläsare sprang fram till mig på Ica och skrek "Ellen! Ellen! Ellen!" och slet i mina kläder och var överlycklig över att få träffa mig.

Eller okej, jag kanske överdriver lite. "Lite". Kanske var det istället så att det var igenkänning från instagram (först stod jag som en idiot och undrade varför en främmande människa log mot mig, sedan lyckades jag också ta steget från den virtuella världen till den verkliga och göra den nödvändiga kopplingen) och en mycket sansad handskakning och så blev jag presenterad för hennes man som "hon som fastnade i rutschkanan på badhuset". Det är ju ändå så man helst vill bli presenterad tänker jag.

Ah, det tuffa kändislivet sliter på mig känner jag. Sedan åkte jag och stack lite nålar i mina vener också. Fast inte med knark utan med blodprov. Eller alltså, de tog blodprov på mig. Jag injicerade inget. Ni fattar va? Lagom rock and roll och sådär. Gud, jag skulle verkligen bli en dålig kändis. Vilken tur att jag är helt talanglös.




2 kommentarer:

Anonym sa...

Du är väl inte talanglös heller? Håller inte med!

/ Grillfest

Ellen sa...

Att lyckas föra in vilket samtal som helst på Erik Haag är nog inget man blir känd för. Tråkigt nog för mig.