Majken börjar på förskolan om 2.5 veckor. Det här inlägget ska inte handla om det, den ångesten kan vi hantera längre fram, utan om själva förskolan. Eller inte så mycket själva förskolan som själva småbarnsavdelningen. Eller egentligen inte avdelningen utan mer rummet den huserar i. Vi tar det från början:
På grund av en flytt har småbarnsavdelningen i mina ögon sett lite ut som ett väntrum på en vårdcentral i en fattig förort till Kiev. Det är inget som någon kan klandras för, det har liksom bara blivit så. Dåligt med pengar (ifall någon som driver skola med vinst läser det här kan ni ju hojta till, för inte fan gör vårt föräldrakooperativ det i alla fall) och tid och så den där flytten. Nåja, jag har inte brytt mig nämnvärt om det förrän jag insåg att eh... MITT barn ska ju gå där sen. Charmigt och sympatiskt, men vi är alla oss själva närmast.
Så någon gång i våras blev jag ansvarig för en arbetsgrupp som skulle förbättra innemiljön på den avdelningen. Och folk rusade till mig, ivriga att hjälpa till. Eller? Nej, självklart inte. De få som brukar hjälpa till (för det är ju alltid samma personer märkligt nog) är engagerade i en tillbyggnad som ska stå klar i höst. Så. Ensam jag stå, och söndrad jag falla - för jag är så jäkla trött.
De senaste dagarna har varit hiskeligt jobbiga och jag är inte ens klar än. Jag har varit flera rundor på Ikea, försökt få tag på någon som kan måla om en vägg, spikat upp tyg på skåp, gjort draperier av cd-skivor, köpt tillbehör och planerat och funderat och jag kommer ju inte hinna bli klar. Förskolan öppnar igen efter sommaruppehållet nu på måndag och jag åker bort en vecka på fredag. Lös den ekvationen ni!
Nåja, klaga lagom kanske ni tänker. Och ja, jag gör det ju för helt egoistiska anledningar. När de pratar om att det är jobbigt med en liten "sladdis" så tror jag att det är sånt här de menar. Att man i ren panik ska få för sig att göra om en hel förskoleavdelning på några dagar bara för att den lilla raringen ska börja där. (De har bara haft stängt i två veckor innan den här och då har jag inte varit hemma och tillgänglig. Så klart.)
Så idag ska jag efter middagen tillbaka till förskolan och spika mer tyg, städa, möblera om, sätta upp draperi och ångesta över att väggen inte kommer hinna bli målad. Fast å andra sidan har vi äntligen hittat ett bra badställe, tack vare ett tips här på bloggen, så helt dålig är dagen inte.
Jag är för trött för att komma på en vettig avslutning på det här inlägget.
3 kommentarer:
skulle mitt barn gå där skulle jag förmodligen resonera "i brist på riktiga leksaker lär de sig använda sin fantasiiii".
Väggen får bli målad någon helg framöver. Problemet löst! Åk och bada!
Fattig förort till Kiev. Nja, snarast en bild av dagens Sverige.
Skicka en kommentar