fredag 22 januari 2010

Jag är inte ensam, jag är bara efter min tid...

I Alfonsböckerna är Alfons, sju år, barnvakt åt en fyraåring en hel kväll.
Han går ensam till skolan mitt i stan, och är ute och leker i parker och på gården från fyra-fem års ålder.

I Bullerbyn ror åttaåringarna ut på sjön själva. Tommy och Annika får ge sig ut på rymmen. Emil tar ensam Alfred till doktorn och i "Amanda! Amanda!" är ungarna ute och leker hela långa sommarkvällarna. Utan varken gps-jacka eller mobiltelefon.

Det är därför det känns så jäkla larvigt att mynta ett begrepp som "free range kids" som någon nyhet. Som om det vore något nytt att låta barnen ta ansvar, gå på äventyr, slippa hönsföräldrar med övervakningsnoja.

Det är inte något nytt. Det är det normala. Det är så det alltid har varit. Det är så det ska vara.
Det är bara så att föräldrar idag är för fucked up för att se det.

6 kommentarer:

K sa...

Har inte världen förändrats sen bullerbyn då?

Ellen sa...

K - du menar att det finns pedofiler i sjön som ungarna ror ut på? ;-)

Självklart ser inte världen ut som i Bullerbyn, därför tog jag heller inte som exempel att de ungarna får gå ensam till skolan. Men det är ju bara att gå till sin egen barndom och se vad man själv fick göra. Barnlitteraturen är bara ett exempel som så tydligt visar hur mycket allt har ändrat sig.

K sa...

Oh yes, those sneaky bastards! Man vet inte var de kan dyka upp.

Assåå...du och jag tillhör samma generation och jag kan inte tänka mig att föräldrar har blivit särskilt mycket nojjigare de senaste 20 åren..möjligtvis har det uppkommit fler forum på internet där folk häver ur sig sin nojja.

terry sa...

Och i Anders nästan 4 får Svante 8 år ta med Anders, nästan 4, på tunnelbanan till mormor.
Håller med dig.

Malinka sa...

På 35 år har föräldrarna i alla fall blivit mycket nojigare.

Grejen är dessutom att det fanns precis lika mycket pedofiler då som nu. Och trafiken var ungefär lika farlig. Ändå är det stor skillnad mellan vad jag fick göra, när jag bodde i radhusområdet, och vad barnen som bor där nu får.

Danitra sa...

Där här är vår gemensamma käpphäst. Även om jag vet att även vissa av mina jämnåriga blev överbeskyddade så tycker jag ändå att det är fler föräldrar som idag behandlar sina normala barn som förståndshandikappade.