onsdag 20 januari 2010

Mer ömk.

Jag är så jävla stabil just nu. Eller inte. Jag har gråtit mer de senaste dagarna än på länge. Är så jäkla trött, nerkörd, ledsen, uppgiven och förbannad på allting.

Ett tecken på hur fucked up jag är: när maken fick goda nyheter i telefon satt jag bredvid och stortjöt för att det inte gällde mig. För att inget kan gå bra för mig. För att det inte är jag jag jag och jag.

Priset för "most supporting wife" lär ju inte komma det här hållet än på länge.

8 kommentarer:

Danitra sa...

Dags för lite antidepressiva?

Ellen sa...

Men jag FÅR ju inga! Jag har ju sökt hjälp flera gånger. Sist jag var hos psykolog trodde hon att det var mina barns fel att jag var trött. Mina ungar! De är ju finast i världen.

Lo sa...

Hej! Har precis hittat dig och jag tycker faktiskt att du är kul, trots att du säger att du är tråkig nuförtiden... så jag sitter och läser lite bakåt och hoppas hitta de inläggen där du VERKLIGEN är rolig, för det måste ju vara fantastiskt!
Nu är det här kanske en olämplig kommentar till ett så deppigt inlägg, men jag tänkte att lite smicker kanske piggar upp? När du inte får piller?
(Den först impulsen att kommentera kom dock när jag såg bilden på Totorotröjan... Supersnygg!

Danitra sa...

Men du måste ju vara den enda som inte får det! Ofta brukar det ju bara vara att sticka in näsan med nedstämdhet för att få ett recept.

Du måste ju verkligen få hjälp - hur många har du besökt? Någon psykiatriker? Läkare?

ak sa...

Men gud, know the feel. Så mycket är så himla POO.

Och jag har också varit hos den där psykologen, eller en som gått samma skola iaf. Bara "ja men om det inte var för din dotter skulle du ju faktiskt inte ha det det och det problemet"!!!

Ellen sa...

1 läkare som trodde att jag sov dåligt, sömnapné kanske?
1 psykiatriker som trodde att mina barn var felet.

Sen orkade jag liksom inte mer.

Ellen sa...

Lo - men tack så mycket! Smicker spöar ju skiten ur piller anyday i alla fall.

annaklara - ja, vad är det för fel på såna puckon? Det är ju mina ungar som drar mig runt ju. Och min man. Fast det verkade hon inte heller tro på.

ak sa...

Nä det är småjobbigt att i risigt skick argumentera emot en förutfattad och benhård mening, särskilt när den kommer från någon som man väl ändå hoppas ska hjälpa en.