måndag 23 maj 2011

När ingen tror dig.

Så frustrerande! Varje gång jag nämner något om att Majken är vårt sista barn så får jag reaktionen "det vet man aldrig" eller "det tror jag nog inte" eller "det kommer nog en fyra framöver också". Va? Varför?

Jag fattar verkligen inte, vi ska inte ha fler barn. Tre barn är tillräckligt, thank you very much. Trots det slipper vi ändå inte detta ständiga ifrågasättande. Jag vet inte riktigt vad det beror på, men har några alternativ som jag listar här nedan så att ni kanske kan hjälpa mig att få klarhet i frågan?

1. Det är någon tvångstanke hos folk att ifrågasätta så fort någon säger "absolut sista" om något. Sedan kan det vara ett barn eller en EMD-konsert, men det stör ändå folk. Fast i EMD-konsertfallet får man ju hoppas att det är den sista, ärligt talat.

2. Eftersom tre är det nya två i barnsammanhang så anses tre barn inte längre vara mycket. Så därför tycker folk således att fyra är det nya tre. Och alla ska tydligen ha tre, eller jag menar, fyra barn.

3. Vi skaffade ju barn tidigt. Majken är vårt tredje barn och hon kom innan jag ens fyllt 27 år. Alltså menar folk att vi måste skaffa en sladdis, för det gör ju "alla " som fick barn tidigt. Att Majken är vår sladdis tar de inte med i beräkningarna.

4. Jag är sjukt tråkig att umgås med, så för att bryta dödläget slänger de ur sig vad som helst.

5. Vi är såna som verkar vara gjorda för att ha barn och därför borde vi skaffa ett helt fotbollslag så att våra välartade barn tar över bygden.

6. Jag vet inte. Fler alternativ?

7 kommentarer:

Tjockalocka sa...

Man kanske har hört det förut..? Typ efter första och andra barnet.

Nu menar jag inte just dig/er, men själv har jag hört massa gånger efter två barn att "nu räcker det, vi ska inte ha fler" och så kommer det en trea. Och sen blir man tydligen helt fulfilled och happy. ;-)

Hanna sa...

Äh, det är bara för att de ska kunna säga "vad var det jag sa" om det skulle bli så att ni någon gång får en unge till...

Tahira på Londonsvenskar.com sa...

Haha. Så där får vi också höra HELA tiden. Att bara ha ETT barn, och dessutom när man är 17 år verkar totalt obegripligt för omvärlden.

presens sa...

Jag tror faktiskt att det har mest med er ålder att göra. Ni är så unga att ni har tid med en sladdis när yngsta börjar skolan. Och det är tydligen allas förbaskade plikt och skyldighet att trycka ur sig ungar så länge det är fysiskt möjligt.

Jag har faktiskt slutat svara "nej" på frågan om huruvida vi ska ha en till. Folk blir så provocerade då. I stället kör jag med "man ska väl aldrig säga aldrig, men...". För visst, jag ska ju inte utesluta att jag ändrar mig om några år. Man vet ju inte.

Cilla sa...

Vi har löst det där problemet på ett utmärkt sätt. Vi vill inte ha fler barn. Punkt. Jag kan inte äta preventivmedel, så min man har valt att sterilisera sig. Så det blir INGA mer barn. Vi vet det.

Jenny Bergvall sa...

Tänk att folk alltid skall ha synpunkter på ens barnafödande. Man blir bara trött! Asg. åt ditt "tråkförslag".

JsN sa...

JAg tror det beror på två saker. Den ena är att även om tre är det nya två så betraktas fortfarande tre som många och många barn brukar bli fler. Det andra är att ni är unga och med tanke på åldersspannet uppenbart har fått era tre med lätthet så sannolikheten att ni skule råka bli gravida är relativt stor och då tror nog din omgivning att ni skule välja att behålla även om ni inte planerade fler.