Jo, men vi trodde ju att barnen var ute och lekte. Vi hade precis sett dem genom köksfönstret och suckade lite över att Emmy var ute i sandaler och klänning (inga trosor) och Noa hade pyjamas. Men ändå, de var ute och lekte och de var sams, så vi fortsatte med maten.
Ca tio minuter senare kommer de in, överlyckliga. "Vi har 25 kronor var! Vi har sjungit för grannarna och fått pengar!".
Så våra barn, fröken troslös och herr pyjamas, har tagit varsin liten kruka i trädgården och knatat bort till våra grannar längst ut på gatan och sagt "vi sjunger för att samla in pengar till en blejblej (beyblade)" och så hade de rivit av varsin sång vid varje hus och fått pengar.
Jag dör. Det är så pinsamt.
Samtidigt kan jag inte låta bli att beundra deras företagsamhet. Men skämmigheten i det hela tar över. Lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar