Jag borde ha förstått att den här dagen skulle komma. Det var lite naivt av mig att tro att allt kunde fortsätta som vanligt. Nu har jag dock insett att det inte riktigt fungerar.
Vad jag pratar om? Bloggen, så klart. Som vanligt.
Folk läser den. Och då menar jag inte bara människor som jag inte har träffat, utan även såna som jag umgås med och som kommer hem till mig och då blir plötsligt allt jag skriver så otroligt... pinsamt. Det är väl en sak att stå och posera kärleksfullt med en bit död fisk för människor som jag aldrig behöver träffa, men det är en annan att sitta och fika med människor som har sett mig stå och tråna efter en bit rosa fisk.
Det är en sak att skriva om sina tuttar om man sedan inte måste träffa människor som kan se tuttarna i verkliga livet. Alltså, inte så att jag brukar dra upp tröjan, men ni fattar. (Å andra sidan brukar det inte behövas eftersom jag har så djupa urringningar).
Från och med nu blir det alltså mindre av: tuttar, vem jag vill ligga med*, konstiga bilder, mina värsta tankar, allmänt pinsamma grejer.
Istället blir det mer av: Oj! Didn't think this igenom ordentligt. Men aktuella nyheter kanske? Familjelivsmongon? Eh... recept?
Jag vet inte, men det blir nog bra till slut.
Ni får ursäkta, men nu ska jag gå och madrassera hela huset. För när min man läser det här kommer han slå glädjevolter genom hela huset.
*(Så länge det inte är Logan. Jag skäms inte för att jag vill ligga med Logan.)
4 kommentarer:
Men inte ska du väl det!
jag gillar fiskkärlek och tuttar!
Familjelivsmongon?! Det finns inget mer ointressant än familjelivsmongon och det blir varken intressantare eller roligare när det ska raljeras över familjelivsmongon. Tyvärr ser jag inte att det funkar med aktuella nyheter heller. Den som inte proffsbloggar och kan fundera och skriva direkt blir sällan helt aktuell och därför inte heller superintressant att läsa. Men herregud. Din blogg, dina ämnen. Jag förstår att det kan bli en jobbig clash mellan blogg och verklighet. Lycka till!
Anna - jag skämtade om vad jag skulle börja blogga om. Du kan vara lugn. :-)
När jag läste rubriken, trodde jag att du skulle lägga av att blogga. Det var en lättnad att inse att så inte var fallet.
Skicka en kommentar