Vi bilade ju hem från Frankrike, och i tre dagar satt vi och pratade om hur vi skulle bli ordentliga till hösten. Vi skulle köpa en tavla och skriva upp allas aktiviteter på. Vi skulle namna alla kläder och ha massor av extrakläder på förskolan. Vi skulle köpa nya vinterkläder så fort vi kom hem, vi skulle gå igenom garderoberna, vi skulle ha ett system så att inte en enda lapp glömdes bort.
Vi skulle ha scheman och noggrant uttänkta planer och rutiner och vi skulle verkligen förändra oss.
Jodå.
Noas fröknar ringer lite då och då och bara "vi saknar en lapp från er om det här...". Varje dag är det en chock att man liksom ska få allt att fungera - den här dagen också. Jag vet inte hur man gör för att bli ordningssam. Jag tror att det är omöjligt. Antingen föds man sån eller så gör man det inte och ibland suckar vi och säger att vi borde egentligen skiljas för det kan ju inte vara meningen att två så här virriga människor ska bo ihop. Men då råkar nåt barn i baksätet höra och undrar oroligt om vi ska skiljas och varför och så får vi säga att det ska vi inte, men det vore nog kul ifall du lyckades få gympakläder med dig någon gång, eller hur?
Och nu är det redan mitten av oktober och vi har inte kommit ihåg att köpa nya höst/vinterskor än och Emmys jacka börjar bli för kort i ärmarna men det får vänta till våren för nu är det dags för vinterkläder snart och det är så dyrt och stort projekt att jag får svindel bara jag tänker på det.
Men båda ungarna har i alla fall fullt med extrakläder, namnade sådana, på förskolan. Alltid något.
(Och vissa dagar brukar jag tänka att vi är mycket roligare föräldrar än de där ordningssamma och duktiga. De skulle aldrig fira Barns dag eller låta ungarna handla kvällsmat själva eller bara strunta i allt och äta kladdkaka till kvällsmat. Inte för att vi gör det sista dock, det är bara jag som dagdrömmer lite. Men i alla fall: vissa dagar tänker jag så. Men idag har vi mest bråkat med ungarna och varandra och då känns det ännu sugigare att vi är så förbannat oorganiserade. Var är Ikeas hemplanerare när man behöver dem? Organisera upp mitt liv tack!)
5 kommentarer:
Men lappar är väl inget problem om de nu påminner dig? Snart kommer ungarna själva att hålla reda på dem, och på sina egna gympakläder. Annars är grejen med lappar att fylla i och lämna in dem *direkt* - annars blir de bara liggande. Säger jag som skrev anmälan till föräldramötet på en post it-lapp på förskolan för att slippa komma ihåg.
Hej Ellen!
Såg dig av en slump på familjeliv. Det var längesedan - vi pluggade ju tillsammans i Örebro - och var gravida samtidigt. Minns du? ;)
Vad roligt att kika in i din blogg-värld.
Massor av kramar//
Gabriella Riddez
www.tankecirkus.wordpress.com
Oj, vad jag känner igen det där.
Men att man faktiskt tänkte tanken och planerade att bli ordningsammare måste väl räknas ganska mycket....hoppas jag :-)
Gabriella - ja, jag minns. Hej på dig! :-)
Martina - jo, visst borde det? Jag vet inte, men jag hoppas det.
haha, så där slarviga är vi också! det är lite pinsamt.
Skicka en kommentar