"Åh, vi är så fattiga efter att alla räkningar har betalts" skrev en bekant på facebook. Jag kontrade med att barnbidraget ju kommer snart, alla föräldrars räddning. Men nej ty: "Jag går hellre på gatan än låter bli att spara barnbidraget till dottern".
Det där kliar, sticker, irriterar något enormt. Det här låtsasfattiga. Koketterandet med att man inte har råd. Låtsandet att man lever på marginalen, inte har pengar, knappt kan betala räkningarna. Samtidigt som man lägger undan 1000 spänn i månaden till en ettåring. Åh.
Det är ungefär samma som när folk påstår att de inte har råd att dela lika på föräldraledigheten, fast de bor i hus eller har tre bilar eller reser utomlands eller lägger tio tusen på mat i månaden. Det är sån bullshit att jag måste sitta på händerna, bita hål i kinderna och snurra tre varv runt min egen axel för att inte ta fram stora nålen och sticka hål på deras bubbla.
Jag förstår inte ens varför man vill kokettera med att ha det dåligt ställt? Är det någon slags rolig grej i moderat-Sverige, där alla ska ha det bra och de fattiga kanske borde samlas på zoo eftersom de "bara är påhittade av sossar"? Är det någon slags ploj? Är det som när de smala tjejerna i klassen stod och gnällde över hur tjocka de var? För att sedan le i mjugg, förvissade om att de ju faktiskt var skitsnygga?
Och det här med att inte ha råd att vara föräldraledig. Bara snack, alltihop.
Delad föräldraledighet är min hjärtefråga. Jag är övertygad om att det är vår räddning, vår väg till jämställdhet. Man kan vara en närvarande förälder utan att vara föräldraledig, men det går ändå inte att jämföra med att vara den som har ansvaret. Den som får planera, rodda, trösta, bråka, tjafsa, leka. Det är urtråkigt att vara föräldraledig ibland. Det är skittråkigt, trist och framförallt: kladdigt. Men det är ett måste. Jag är ledsen, men det är ett måste. Om vi vill komma någonstans måste vi börja med något viktigt, och det tror jag är att få båda könen lika viktiga för sina barn. Lika engagerade i barnens uppväxt. Lika involverade. Både mamma och pappa ska kunna kompisarnas namn. Både mamma och pappa ska ha koll på storlekar, matsäckar, aktiviteter, läxor, dumma fröknar och elaka vänner. Man startar inte krig om man har tillbringat ett halvår med att umgås med en mjuk bebis med små fötter och knubbiga ben. Man nyper inte unga kvinnor i baken om man har en tonårsdotter hemma som på kvällen berättar hur pojkarna i klassen tafsar. Man låter inte bli att söka det där chefsjobbet för att "jag måste ju ta hand om barnen och kan inte jobba över" om man vet att pappan är lika delaktig. Man förverkligar sig själv, istället för att gå upp i en mammaroll, om det inte finns utrymme till att ta hela föräldraskapet. Och barnen växer upp, trygga i förvissningen om att de har alla möjligheter, alla chanser och samma ansvar. (Sen kan vi ju lägga till höjda kvinnolöner, färre skilsmässor och mer jämställdhet i vårdnadstvister på plussidan också.)
Och eftersom jag tror det, eftersom vi tror det, har vi sett till att båda två är föräldralediga. Det har försatt oss i en jävla ekonomisk kris, för att vara ärlig. Vi har lånat pengar för att ens kunna betala räkningarna. Vi stretchar gränsen på kreditkortet till max. Men Majken, som innan sommaren var supermammig och knappt kände sin pappa eftersom han jobbade heltid, är nu pappas flicka lika mycket som min. Kanske mer just för tillfället. Det är det enda bevis vi behöver på att vi prioriterar rätt.
Och därför kan jag inte låta bli att pilla på den där sårskorpan som säger att "vi har inte råd". Särskilt när det kommer ifrån människor som koketterar med sin dåliga ekonomi, när de slösar pengar på prylar och delikatesser. Jag är ledsen, men jag kan inte låta bli. Sorry om det stör er.
25 kommentarer:
Håller med till fullo!
Stör mig GRYMT på att man inte kan dra åt svångremmen ordentligt i ett halvår (t ex) för att dela på föräldraledigheten. Man kan väl se det som en utmaning att få det att gå ihop. För nej, det är inte alltid det lättaste.
Som för min del, jag tjänar mest av mig och min snubbe. Tänk ramaskrina om vi skulle ha det som en anledning för att jag inte skulle vara hemma ALLS :-P
Jag är med dig till 1000000 % i detta och blir också provocerad. Men alltså, det är riktiga töntapor som håller på så. Med åldern rensar man ut såna ur sin bekantskapskrets och sin åsyn och det är jäkligt gôtt.
Båda könen eller båda föräldrarna?
Nej, jag förstår givetvis könsperspektivet, och håller med, men ändå...
presens - ur ett samhällsperspektiv tycker jag båda könen. För barnet är det ju båda föräldrarna, men för samhället krävs det att papporna stannar hemma.
Barnbidraget borde definitivt inkomstprövas. Varför ska staten subventionera körkort och lägenheter till familjer som redan har det hyfsat/väldigt gott ställt. Det irriterar mig enormt.
Utpekande? Vem får veta vad folk har i barnbidrag och är det då inte redan utpekande att växa upp i en familj som inte har pengar?
Du är nog min idol :-) Instämmer till punkt och pricka!
Alltså, jag håller med till stor del men man måste faktiskt också inse att det inte fungerar att man delar lika i alla familjer. Min man är helikoptertekniker och jobbar som driftschef på ett litet företag med endast 3 tekniker och en mekaniker. För att man ska få vara ansvarig vid en service eller inspektion så krävs det att man har ett certifikat på just den helikoptern som man får efter en typkurs man gått. De här kurser kostar multum och man åker till USA, Holland, Frankrike. Oftast där helikoptern tillverkas. Min man har 8 cert och de andra teknikerna några färre men ingen har cert på samma helikopter. Om min man skulle vara ledig i 6 månader så innebär det att de inte kan ta emot något jobb med alla de helikopter som han har cert på. Det finns inte särskilt många vikarier att få tag på som har samma utbildning som just min man. Detsamma gäller ju för alla andra tekniker. Då skulle det inte finnas någon firma att komma tillbaka till efter de 6 månaderna. Däremot så funkar det att han är hemma en dag i veckan för då kan de planera arbetet efter det. Men hur resonerar du när det faktiskt inte funkar att dela precis lika. Jag måste också säga att jag jobbar som säljare på Statoil så det tar ca 3 veckor att lära upp en ny som kan ta min plats.
Jamen visst har du rätt! Barnbidraget är inte ett sparbidrag från staten utan ska vara till för att täcka upp ev merkostnader som man kan få när man får barn.. Ex behöva köpa nya kläder och skor var och varannan månad.. Att gnälla över att man inte har pengar samtidigt, som du skriver, spara så mycket till ngn så liten blir bara fånigt. Ett slag i ansiktet på de som absolut inga pengar har! Väl talat!/Anna P
Hittade hit via diskussionen på Twitter alldeles nyss... trevlig upptäckt! :-)
Sofie - man kräver sin rätt ändå. Och så får arbetsgivaren lösa det.
Sofie - man kan dela veckorna också. Om din man är föräldraledig tre dagar i veckan och du två tex, det är ju planeringsbart för arbetsgivaren. (Jo, jag vet att det kan ta betydligt längre att checka flygetyg än tre dagar, men som sagt, det är ändå ett rätt lojalt erbjudande till arbetsgivaren. De har ju möjlighet att förhandla andra TAT:s med operatören). Till syvende och sidst måste man väl också tänka till på hur högt man ska prioritera lojaliteten mot arbetsgivaren. Jag vet hur svåra de där cert:en är att få, så det är ju inte som att din man skulle gå arbetslös länge om arbetsgivaren skulle få hål i huvudet och sparka honom.
Sofie: av någon anledning känns det som att om det hade varit en kvinna som hade haft det jobbet hade det gått att lösa på något sätt, så att hon får vara hemma...
Men listoplisto - du har väl varit här förut? Har du inte det? Eller på min gamla blogg? Via FL?
Jag har bara varit på gamla bloggen tror jag... har i princip inte läst bloggar alls på flera år, jag tog en paus från det när jag la ner min egen gamla blogg. Men nu är jag tillbaka!! :-D
Halleluja!
Vi har gjort en rad medvetna val för att kunna dela på föräldraledighet, men ofta så har vi blivit avfärdade med att "alla inte har sån tur som ni". Att vi har slitit röven av oss för att kunna göra det verkar inte spela någon roll.
Håller med jag också! Skitprovocerad blir jag speciellt av det där med föräldraledigheten! Jag blir arg på ett sätt över min egen situation med, för jag är färdigutbildad och skulle tjäna på o jobba men ändå är jag ledig för sambon min ska studera klart. Hade det varit ombytta roller skulle det ändå bli samma resultat. Nu känner jag mig som ett offer men jag försöker iaf inte lura mig själv om att vi inte kunnat dela på föräldraledigheten av ekonomiska skäl.
Sofie, jag säger precis som Ellen. Överlåt åt arbetsgivaren att lösa det, det är inte den anställdes problem.
Men, alla har inte möjligheten att dela på föräldraledigheten, men kan med största sannolikhet vara jämställda ändå, men på andra sätt. Jag tycker också att det handlar om att ta ansvar för att lära känna sitt barn. Ett förhållande blir inte jämställt bara för att man delar lika på föräldraledigheten. Är det verkligen ansvarsfullt som förälder att hamna i en ekonomisk kris bara för att man tvunget ska dela på ledigheten?
linapanyaaventyr - självklart ska man inte skicka sig till kronofogden eller behöva gå ur hus och hem för att dela, men de behöver de flesta inte heller.
Så länge man har tak över huvudet och mat på bordet kan man dela.
Bra rutet!
Mammig och pappighet går naturligt i perioder. Det kan lösas ändå utan tvångskvoterad föräldraförsäkring. Allt som behövs är att den hemmavarande föräldern är villig att släppa fram den som för tillfället jobbar när h*n väl är hemma för egentid med barnet. Dessutom är det rätt naivt att tro att alla kan dela 50/50, eller att det ens behöver betyda att man umgås med sitt barn. Hört talas om egenföretagare som kunnat lämna kunder åt sitt öde i 6mån o ha firman kvar? Hört talas om föräldraledighet på tunga anstalter? Nej, alla har inte råd för att du har det. Alla är inte heller lämpliga att ta hand om spädbarn ensamma under längre perioder men kan bli utmärkta föräldrar för äldre barn. Dessutom är det aningen naivt att förutsätta att alla barn har två närvarande föräldrar och att desssa dessutom alltid är av motsatt kön om du med jämnställdhet syftar på man/kvinna. // Emilia
Jag tycker absolut att man ska dela på föräldraledigheten och jag håller till hundra procent med om att det är den som är hemma även sen blir den som håller i all planering och allt roddande. Jag vill absolut att mina barn ska lära sig att båda föräldrarna tar ansvar för deras liv och min man och jag har delat på ledigheten.
Men ändå tycker jag att det är naivt att tro att alla kan ta 50/50 (därmed inte sagt att jag tror ett skit på att vissa människor är oumbärliga och inte kan ta en enda dag föräldraledigt). Jag tror helt enkelt inte att saker är så himla svart eller vitt, livet är ju så himla komplicerat?
Och jag kan säga att jag tycker INTE att det är en långsiktig lösning att folk ska ta lån för att betala räkningar och maxa sina kreditkort för att lösa vardagslivet, då är det något som är fel. Är det inte lånekris i världen just nu?
Jag tror jag var lite otydlig. Vi har självklart RÅD att dela, det vore ju skitdumt att sätta sig i en sits där man inte ens har råd med räkningarna.
Men i och med att vi insisterade på att dela föräldraledigheten hände ett gäng saker som vi inte kunnat förutse, saker jag inte kan berätta om än. Men sen. Och dessa saker påverkade ekonomin.
Jag är egenföretagare. Jag var hemma på heltid i cirka sex månader (uppdelat på två perioder, och där vi var hemma båda i två månader), och på deltid i tre månader. Och ja, jag har firman och kunderna kvar. Jag säger givetvis inte att jag talar för alla egenföretagare, men jag finns, och jag känner flera, så nu har du i alla fall hört talas om någon.
Hmm, jag och min sambo har delat lika på föräldraledigheten med tre barn men han vet ändå inte vilka storlekar barnen har, när de har gympa, vilken dag som är utedag, vems kläder som är vems osv...
Men jag förstår din poäng, även om jag inte vill kvotera föräldraledigheten.
Skicka en kommentar