Stressen.

Okej, ja, jag vet. Det är lyxstress allt det här. Sån där stress som man bara drömmer om, kanske, om man inte har jobb och familj och sådär. Men ändå.

Jag kom hem nyss efter ett besök i Malmö igår och idag. I jobbet. Lärorikt och intressant, men det tär så mycket på kropp och sinne att åka så mycket tåg och vara alert och artig och i en främmande miljö. I alla fall för mig. Så imorgon är det vanlig jobbdag plus deadline på en artikel och jag vet inte hur jag ska få ihop det eftersom klockan 15 ska jag vara på barnens skola för något slags öppet hus. Och så är det fotbollsträning på kvällen vilket tar massor av tid från en förälder vilket lämnar den andra med läggning av de andra barnen. Sen är det fredag och jag ska åka på Miljöpartiets kongress över dagen, sen hem igen och packa. För på lördag åker vi ju. Fast först så har Noa en fotbollsmatch.

Det är ju bara att bita ihop och göra det man ska och beta av en sak i taget. Men så är det allt det andra också: hinna hämta ut Majkens pass (vi upptäckte i söndags kväll att hon inte hade något!), köpa solskyddströja till Noa och solkräm (ifall det nu blir sol någon dag) och tja, tvätta, laga mat och allt det VANLIGA också.

Det är lyxigt att ha många härliga barn och ett jättekul jobb och en stundande härlig resa. Det är inte det. Det är bara lite jobbigt när precis allt hopar sig på några få dagar.

Jag får ju i alla fall pusta ut i Kroatien sen.