Får jag erkänna en sak?

Såhär med ganska exakt tre månader kvar: jag längtar till jul. Pepparkakor, julgodis, julgran, snö, allt. Eller vad säger jag ens? Vad då "får jag erkänna en sak", som att ni inte vet att jag har längtat länge nu? Moahahaha, snart är det dags och det är INGET ni julhatare kan göra åt det.

I morse var det frost på rutorna och jag letade fram mina stövlar och tog på mig en kappa och kände mig rätt nöjd med det dessutom. Mindre nöjd är jag med att vårt jävla förråd i hallen är fyllt med vantar, mössor och perfekta höstkläder till barnen - men UNDER typ ridstövlar, badleksaker och sånt som vi använt det senaste halvåret. Det är alltid så roligt när man är småbarnsförälder med hus: en tom helg breder ut sig och man har lik förbannat knappt tid att sitta ner under hela helgen för allt som måste sorteras/tvättas/slängas/städas/fixas. Men det är klart, det är ju kul efteråt. I de fem sekunder som det där hallförrådet är städat.

Var var jag nu egentligen? Jo, julen! Nu har ju de där småcitrusarna som alla käbblar om vad de ska kallas kommit och jag tycker att de är skitäckliga, men de ger sån julkänsla. Nyss var det tjugofem grader varmt ute och nu pratar jag frost och jul? Ja, winter is coming, deal with it!