tisdag 11 januari 2011

När det kommer nära.

Så är hon hittad nu, Eva. Jag antar att det är skönt för de anhöriga, samtidigt som allt hopp då till sist är ute. Så länge det inte finns någon kropp finns det väl antagligen någon strimma hopp, kan jag tänka mig?

Jag har försökt skjuta det här ifrån mig så mycket som möjligt. Försökte låta bli att läsa, titta, höra om det. Men så gick det inte längre och det är bara att acceptera. En av mina lärare som jag har pratat med, fikat med, blivit skjutsad av, har nu hittats död. Förmodat styckad.

Jag lider så med hennes anhöriga. Vad mer kan man göra?

1 kommentar:

Malinka sa...

Åh fy fan.

Eller vad man ska säga.