onsdag 12 oktober 2011

Att leva som man lär.

När jag ser hur politiker fullkomligt gör bort sig, klantar sig, är dåliga i debatter, säger dumma saker, missar poänger - ja men ni vet, är politiker - så får jag en sån lust att engagera mig själv. Jag tycker ju så mycket, gillar att prata och att påverka.

Problemet är att jag är vänsterpartist. Eller feministiskt initiativ-ist (?). I alla fall så finns det ett problem med båda tillhörigheterna.

Jag har provat att gå med i vänsterpartiet förut. Jag har försökt. Men jag passar inte in. Jag är för miljöomedveten, jag kör en Chrysler Voyager, jag är för småborgerlig. Jag älskar coca cola och jag äter på McDonalds. Det passar sig bara inte. Sorgligt nog. Det är för mycket stereotyper och för mycket fördömande och för mycket fokus på såna detaljer.

Och engagera sig i Feministiskt initiativ på riktigt är i praktiken bara möjligt om man bor i en storstad. För jag har inte orken att dra igång, att starta upp, att vara eldsjälen. Inte med småbarn och allt annat.

Så jag nöjer mig med att sitta hemma och svära åt partiledardebatter och debattartiklar. Och blogga lite om det, leker politisk journalist eller något.

Men hörrni, det är inte illa det. För alla är vi ju journalister! 

2 kommentarer:

Malinka sa...

Fia. Eller fiare, om man hellre vill det. Vi använder förkortningen oftare än själva namnet (av förklarliga anledningar …), uttalat som ett ord, inte som två bokstäver.

Det är tråkigt att det inte finns någon Fi-grupp i Örebro. Om jag hör att något är på gång blir du the first to know.

Helen Rosenberg sa...

Alltså - jag har tänkt lite som du, angående det här med vänsterpartiet. För jag lullar också runt med min bil, käkar på McDonalds och gör allehanda saker som är "dåliga". Men sen tog jag iallafall en chans och gick på ett par möten ändå. Och så visade det sig att folk där var precis som de flesta, fast med lite fräschare ideal...

Och så tänkte jag att det kanske mest är UV som är på det sättet som du tänker, men till och med där finns det idioter som sitter och berättar för vegetarianerna hur gott de tycker det är med blodig biff. Och visst, jag äter en hel massa kött. Men den typen av kommentarer är ju urlöjliga, och en kunde ju tycka att åtminstone de som verkar vara någorlunda politiskt medvetna och dessutom vänstervridna skulle ha lite bättre omdöme och åtminstone i teorin förstå att vegetarianerna är aningen högre stående rent moraliskt.

Men nej, även i (v) finns nog ett ganska brett spann...