Vem, vem, VEM? Vem vare som kasta in ordet "accentfärg" i svenskens medvetande och orsakade skitfula hem helt i grått, vitt eller svart med en limegrön "färgklick" i form av en kiwilykta eller pläd? Jag orkar inte, det är så makalöst fantasilöst att jag vill slå någon när jag ser det. Eller kanske inte SLÅ, men typ ta ett gäng färgkritor och rita en multifärgad stor snopp på deras vita vägg.
Dessutom, vem tänker på baaarnen? Att växa upp i ett hem med enbart gråskala (och då räknas det som färgglatt) måste väl orsaka massmördartendenser om något? Eller förlåt. De har ju någon orange kruka att titta på också. Var glad för accentfärgen barn, uppskatta den. Accentfärgen, vår frälsare.
Äh jag vet inte. Någon slump att det alltid är cerise, limegrön eller orange som är just denna akksent förresten? Finns det någon accentfärgsbibel som man måste följa?
5 kommentarer:
Ha, ha. Jag fick bita mig i tungan idag vid jobbfikat när två personer pratade om hur de köpte allt i vitt respektive rostfritt och svart för att sedan kunna matcha med någon färg. Den ena var dessutom väldigt upprymd eftersom hon "upptäckt" limrgrönt och tyckte att hon var lite wild som tänkte byta till det från syrenlila.
Jösses.
Åhhh vad hemskt. Stackare! :-D
Min svärmor blev arg på oss för att vi inte kaklade vårt badrum med vita 15x15-plattor - för det "blir ju aldrig omodernt" och så kan man "inreda med röda detaljer om man vill".
Hela deras hus är vitt,vitt, vitt. Med lila stolar runt matbordet och en lila pläd i soffan.
Glöm inte turkos, den är också väldigt viktig!
Ja, jösses. Man blir ju alldeles matt på't. Hemma hos oss är det nog vitt som är denna accentfärg tror jag. Förutom i köket där det är vita väggar. Och snart färglada prickar på.
Skicka en kommentar