/Random förälder förklarar varför bebisen får sötsaker
Åh vad det argumentet inte håller. Inte på något sätt faktiskt. För det är ju så mycket annat vi gör framför våra bebisar som de inte får ta del av. Vi dricker kaffe (eller cola), vi dricker vin, sprit, avec och te och äter kanske salta delikatesser eller mangoldsallad dränkt i honung och flingsalt. Och vi säger nej till bebisarna som vill smaka. Vi erbjuder alternativ. Vi förklarar (helt för döva öron, men det gör att vi känner oss bättre som föräldrar, vilket 95% av föräldraskapet går ut på för vissa) och står på oss. Nej. Du får inte smaka.
Och se på fan, bebisarna accepterar det! Eller så blir de sura och arga, men det spelar ingen roll. Vi ger dem ändå inte lite vin i pipmuggen för att de minsann inte ska behöva vara utanför. För att vi vet att det är dåligt för dem. För att vi vet att vi gör rätt i att säga nej.
Nu kan man ju (med rätta) hävda att herregud, socker går ju inte att jämföra med sprit. Nej, det är klart att det inte gör. Om man ger en bebis på 10 månader en glass eller en kaka så händer... ingenting. Ger man ungen en snaps så hoppas jag att soc står på förstutrappen och knackar på efter några minuter.
Det jag vänder mig emot är resonemanget. "Det GÅR inte att säga nej, vi KAN inte, hon blir ARG!". Jaha? Det blir hon väl när ni dricker vin som hon inte får smaka också? Tough shit liksom.
Bättre då att säga som det är: "Vi tycker inte att det är särskilt dåligt med socker till bebisar och därför får de smaka på det vi äter." Gott så. Alla tycker inte samma. Men herregud, stå för de val ni gör. För det är, tro det eller ej, ingen som står och vrider om armen på er och tvingar er att ge en ettåring en egen godispåse. Faktiskt inte. Det är ni som väljer att göra det och då är det faktiskt för jäkla taskigt att skylla på barnet. Som att egentligen skulle ni ju aaaaldrig ge bebisar sötsaker, men nu råkar ju just ni ha fått just ett sånt barn som inte accepterar ett nej, och då måste ni ju bara yada yada yada.
Äg ansvaret. Just föräldrar som lägger över ansvaret på sina barn har jag så makalöst svårt för. Stå för era val, var trygga i det ni gör och våga inte skylla på barnet gällande de beslut ni VÄLJER att ta.
Apropå att inte ta ansvar i föräldraskapet har jag en till sån störningsgrej jag vill skriva om, men jag tror att jag suger på den karamellen lite. Och Majken får inte smaka!
8 kommentarer:
Här hemma är det farföräldrarna som har otroligt svårt att förstå att benisar inte ska ha kakor. Och att fyraåringar inte ska ha glass i bilen.
Vad gör man när farmor efter upprepade tillsägelser fortsätter att ge mitt barn glass när de ska åka bil ihop?? Nu sker det i smyg, farmor säger att det är deras "hemlighet". Hennes argument är att det är "synd om flickan som måste åka bil i 30 minuter och att hon måste ha något att göra". Vi åker inte bil så ofta i vår familj, men när vi åker längre sträckor har vi med oss en bamsetidning som stora tjejen kan bläddra i. Vi har föreslagit detta för farmor och packat med tidningar, men nej, det blir glass i alla fall. Vad är det som är så svårt att förstå?!
Det är ju lite som när jag stör mig på föräldrar som internaliserar barnens kräsenhet. "Nej, du behöver inte lägga upp ärtor till Oskar, han tycker inte om ärtor."
Eh, nä, men det kan väl Oskar avgöra själv eller?
Vg sötsaker så tar jag helt ansvar för att dottern fick glass redan som 5-månaders. Ba s'att du vet. :-)
Jag har samma problem som Johanna F. Mor- och farföräldrar som anser att de bestämmer vad och om och när barnen ska äta, när barnen är hemma hos dem. Visst, de skulle ju inte ge en bebis socker eller alkohol (herregud inte!) men ändå. Vi föräldrar äger ju ansvaret att säga ifrån där också men det är ju så svårt när man inte möts av förstålsen hos föräldrarna.
Håller i övrigt med varenda stavelse du skriver!
Instämmer. Det är inte farligt med arga barn. Sen tycker jag också att föräldrar ibland bråkar med sina barn om helt onödiga saker, men det är ju samma sak där; förälderns ansvar, inte barnets.
(Min främsta sån irritation är föräldrar som vänder sina barn framåt i bilen när de är typ två år och försvarar det med samma argument. Vad är värst, bruten nacke eller argt barn?)
Jag skyller definitivt på barnet när hon kommer till förskolan i fula kläder. ;-) Visst, det är jag som köper dem, och jag som låter henne välja, men icke att jag tänker stå för kombon.
Åh ja, släktingar som inte alls förstår eller håller med. Blir galen!
Det bästa man kan göra är att vara extremt tydlig. "Nu får ni passa vårt barn ett tag, men hen FÅR INTE äta si eller så". Förklara varför det är viktigt för er och exemplifiera med något de tycker är viktigt.
Det blir ju mest en principfråga eftersom barnen ju inte far illa av att bli bortskämda hos mor- eller farföräldrarna, men samtidigt är det ju ändå föräldrarna som bestämmer inom rimliga gränser.
Presens - nej, men det är ju en helt annan sak. ;-) Gud vad dålig smak ungar har!
Johanna - ursäkta min nyfikenhet, men varför får barnet inte äta glass i bilen?
Läste nyss på fantastiska familjeliv om en mamma som aldrig skulle ge sitt barn socker, men denne hade fått smakat lite cola i en kapsyl.
1. aldrig ge socker sprack rätt rejält.
2. varför ? !
Skicka en kommentar