Kul att jag, innan jag fick barn, ba: "Hatar när folk behandlar sina yngsta som små bebisar fast de är stora och typ vuxna. Så kommer jag ALDRIG göra."
Ha ha ha ha! Ha ha ha ha! Ni kan ta och gå och brygga kaffe ett tag, för jag ska bara skratta klart. HA HA HA HA!
Hoppas att du tycker att spjälsängen är bekväm Majken, för du kommer få sova i den i många år till. Mammas lilla bebis.
3 kommentarer:
Brrrr, ja! Ibland får man någon sån där riktig påminnelse, typ "när vi var i fjällen första året var barn 1 X år och vi höjde inte på ögonbrynen av att hen kunde Y, nu är barn 2 lika gammal och vi jublar när hen klarar Y". Jag är ju själv det där bortklemade yngsta barnet och har alltid hatat att ingen någonsin trott mig om något. Och ändå. Ändå. Kling klang klång i glashuset.
Åh så är det ju. Och jag grips ofta ofta av magont och ångest över alla de krav vi ställde på vår äldsta för att han kändes så stor.
Håller med såååååå mycket. Min lille G är bebis bebis fast hen är 15 månader (vad hände?). Vill helst stoppa ner hen i trikåsjalen och snusa i nacken men har svårt att hinna ikapp när hen tultar iväg över gräsmattan...
Skicka en kommentar