Jag har köpt två klänningar från Asos som borde komma vilken dag som helst. Varje gång jag köper något på nätet, främst från någon utländsk sida, så känner jag mig så äventyrlig. I mitt huvud är jag fortfarande den där jobbiga tönten som inte förstod hur man skulle sminka sig, vara, ha på sig, tycka.
Och ibland kan jag uppleva att jag liksom tycker om att ha kvar den bilden av mig själv? Trots att jag kan ha snygga kläder, ibland nästan snudda på att ha en egen stil, jag vågar ha läppstift och roliga frisyrer och jag vet vad jag tycker och är långt ifrån rädd för att uttrycka det - men det har jag förstås aldrig varit - och jag ÄR ju inte en efterbliven tönt som inte har koll på någonting.
När jag var 12? 13? så var jag på skrivarkurs någonstans i Sörmland. Vi sov över där och jag längtade efter mamma och var yngst av alla och bodde med en tjej som var nästan lika gammal men som inte alls hade hemlängtan. Och alla pratade om saker som jag inte hade en aning om. De pratade om olika "kändisar" och dieter och nya, bra band och jag visste inte vem Bantar-Björn var?
Det är så jag fortfarande ser mig själv. Som den där ytterst töntiga tjejen med platt page, glasögon och läppglans utsmetat långt utanför läpparna. I en orange skjorta från sjuttiotalet. En som inte har någon som helst koll, som alltid är fulast och töntigast och verkligen är kusinen från landet.
Men så ÄR det ju inte längre. Jag känner mig förvisso fortfarande helt vilse när jag stöter på såna där människor som har full koll och är jättecoola och häftiga, men för katten! Förra veckan var jag på en social grej, typ after work, med unga, lyckade och vansinnigt råsnygga människor varav de flesta var från reklambranschen. Och jag passade in? Det. Så främmande när jag tänker på det.
Det blir så konstigt när jag ser mig själv som någon som jag faktiskt inte är längre. I alla fall inte enbart. Det blir konstigt och det krockar och det är ju ibland rätt otrevligt mot de människor som lär känna mig nu, som den jag är, och inte fattar varför jag ibland reagerar som den jag fortfarande upplever mig vara?
Ja ja. Jag tänkte först bara skriva här att jag köpt två klänningar från Asos och att jag ser fram emot att de ska komma, och sen tog den sena timmen och något annat - tristessen? - över. Sorry.
Jag vet förvisso fortfarande inte vem Bantar-Björn är?
1 kommentar:
Jag var också på skrivarläger i Sörmland. Cannie Möller var författaren som vägledde oss. Jag hade orangea shorts som mamma köpt till mig på Lindex. Jag tror dock att jag hade börjat med linser då. Håret var jättelångt, i mittbena. Jag kände mig så lost, så borta. Där fanns folk i coola kläder. Själv höll jag tillgodo med det mamma köpte. På Lindex.
Nu är jag konsult inom en skitcool bransch där jag träffar massor med människor som uppnåt allt de vill och lite till. Ibland slungas jag tillbaka 15 år och är fortfarande hon i runda glasögon och mittbena med Lindexkläderna. Sen kommer jag på att det faktiskt hänt saker sen dess. Men jag köper fortfarande kläder på Lindex ibland.
Skicka en kommentar